köfvaren. (Ungersk novell.) Forts. fr. N:o 226. Tzarko hade knappt erhållit kunskap derom, förrän han med åtta af sina förvägnaste kämpar uppbröt, för att utföra sin plan. De resandes väg förde dem mellan Karamschesch och Teregovwa genom en flera mil lång skog. Här beslöt röfvarehöfdingen att invänta och anfalla dem. Flera röfvaretåg, hvilka nyligen blifvit utförda i denna trakt, hade föranlåtit grefven att för sin säkerhet medtaga militärbetäckning, som skulle följa honom till Teregowa. Röfrarne voro fördelade på båda sidor om vägen; ungefär en timme före midnatten, lät ett buller förnimma sig, som förkunnade de väntades annalkande. Straxt derpå böjde en fyrspänd, starkt packad resvagn om ett hörn af skogen; den var, såsom man vid månans sken kunde skönja, ledsagad af tolf husarer. Tzarko gaf sitt folk tecken att hålla sig beredt till anfall. Vagnen kom närmare. En gällpipa ljöd plötsligt från båda sidorna af skogen, och omedelbart derpå knallade röfrarnes skarpladdade karbiner ur buskaschet och sträckte kusken och fyra husarer till marken.