Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1849, sida 1

A TN — A mån för de kungliga arsfsuccessorerne och kronarfvingarne. Skada, att just denna afsägelse är hufvudknuten i bem. dokument! Denna af Samver under hertigens medverkan författade libell skulle nu föregifvas vara en rent vetenskaplig undersökning och såsom sådan af alla krafter spridas utrikes och insinueras hos de europeiska kabinetterna. Detta skedde äfven. För det första drog man försorg om, att brochyren utbasunades i alla möjliga tidningar. Redan den 9:de Okt. 1844 rapporterade Jasper, att han ville besörja ett utdrag ur densamma infördt i Itzehoer Wochenblatt, till hvars redaktion han vid samma tid hade öfversändt en af hertigen författad artikel, som var ämnad att upphetsa sinnena mot de få danska embetsmän, som ännu funnos i Slesvig. Duckett skulle laga, att ett annat utdrag blefve infördt i Journal des debats, såsom officiel tidning. Samver sjelf åtog sig att ombesörja anmälanden af den i Augsb. Allgem. Zeitung, i Hamburger Correspondenten, i Deutsche Allg. Zeit., i Altonaer Merkur, i Rendsburgs, Wandsbecks och Oldesloes Veckotidningar samt i ett stort engelskt blad. Till den preussiska utrikesministern ville han icke sända brochyren, på det att den måtte få sken af att vara ven rent vetenskaplig skrift; men han sade sig veta, att en medarbetare i utrikesdepartementet i Berlin, h:r Grunert, hade erhållit exemplar af densammma, och att han sjelf ville sända dylika till åtskilliga lirare i statsrätten samt till Hormeler !), som han kallade den skriflystnaste af alla diplomater. Vidare skulle Samvers opus sändas till alla de furstliga personer och höga embetsmän, med hvilka hertigen stod i någon förbindelse. Bland dessa var prins Bernhard af Solms och prins Waldemar af Augustenburg i Berlin, äfvensom konungens af Wirtemberg adjutant, baron Massenbach och konungens af Preussen flygeladjutant, Willisen. Ja, tillochmed konungen af Preussen sjelf skulle från hertigens hand hafva erhållit ett exemplar af oftabem. skrift, om han, såsom ämnadt var, om hösten hade kommit till Danmark; ty i Köpenhamn låg redan en inbjudning till honom, att, på återresan, taga sitt nattläger på Augustenburg. Än vidare hoppades man att nu kunna öfvertala konung Leopold af Belgien att sluta sig till sammansvärjningen och genom hans bistånd vinna för sig konung Ludvig Philip och drottning Victoria så, att Frankrike och England, hvilka på det kraftigaste flerfaldiga gånger hade garanterat Danmark en evig besittningsrätt till Slesvig, nu skulle betrygga hertigens förmenta rätt till denna del af riket. Slutligen skulle hertigen söka att af Preussen och Österrike förskaffa sig en dylik garanti, till hvilket ändamål han oförtöfvadt ämnade företaga en resa till Berlin och Wien samt derifrån till Paris och London. Märkvärdigt är imellertid, att Ryssland vid alla dessa planer allsicke tagits i betraktande, ehuru det ryska kejsarhuset var en af de oldenburgska agnaterna och den ryska diplomatien framför någon annan hade insigt i den sak, hvarom fråga var. Eller månne man just — 1) Förut bäjersk minister i Hannover och sålunda boende i närheten af hufvudsätet för sammansvärjningen. — —— 2Ö—XXzX——— — —