Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1849, sida 1

man värden med gäll stämma kalla på sitt husfolk. Holla! skrek han, genast fram med foder för hästarne — fyll stop och flaskor — herrarne komma.Med dessa ord tog han vid armen sin hushållerska, en tjock, ful qvinna, som af nyfikenhet lockats utom dörren, körde henne in i köket samt gick derpå de ankommande till mötes. Välkomne, ropade han mot dem, -trefaldigt välkomne till den gamle Tzesmas härberge, han som ännu så gerna deltoge i edra djerfva tåg, fängslade honom icke sjuklighet och ålderdomssvaghet inom hans fyra väggar. Fångsten har lyckats, den lilla fågeln är fångad, tillade han småskrattande, i det han kastade en blick på damen, rjag önskar er lycka till det sköna bytet, tappre kapten! Men har jag icke skiljt mig väl vid mitt uppdrag? Är ni ej nöjd med mig? Åh jo, svarade ryttarnes anförare, till hvilken dessa ord voro rigtade, hvarefter han drog en full börs ur gördeln och kastade den till Tzesma med orden: ider gamle dj—IIDen gamle nappade efter börsen, såsom en hungrig varg efter sitt byte, tryckte den häftigt mot bröstet och sade med ett uttryck af den högsta lycksalighet i ton och anletsdrag: Ack du min Gud! hvad ni är nådig emot mig arme man; tusen, tusen tack för er hederliga gäfva.