Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1849, sida 1

Röfvaren. (Ungersk novell.) Det var natt. En ryttaretrupp, medförande en beslöjad dam, hvilken tycktes tillhöra mera de döda, än de lefvande, rörde sig i raskt traf på den väg, som långs Siebenbiirgska gränsen, för till Orsowa, samt tog, ungefär en mil från staden TerEgowa, sin kosa åt venster uppför en smal klippstig, som på ett med tjock skog beväxt berg leder förbi svindlande afgrunder och knappast synes tillgänglig för fotgängaren, men hvilken hästarne, styrde af skickliga ryttares öfvade händer, med säkra steg tillryggalade. Tåget kunde bafva varit i rörelse ungefär tre timmar, än långsammare, än hastigare, allt efter som lokalen tillät det, då vägen sänkte sig utför och skogen blef glesare; utsigten öppnades åt en sjö, vid hvars strand man i daggryningen kunde se ett illa bygdt, till en del förfallet hus framskymta mellan klippor och trädgrupper. Den kringliggande trakten erbjuder här en rik omvexling på vackra vyer; talrika klippor, tätt beväxte med höga tallar, gifva den en vild romantisk anstrykning. Husets innevånare tycktes vara beredda på ryttarnes ankomst; ty ännu innan desse hunnit fram till krogen — en sådan var det — hörde