— — —ö——— —öödc,ctrr;rr;rrn,,; Samma österländska prägel bär äfven till en del deras samfundsordning, ehuru det icke kan nekas, att äfven Tyskland på den utöfvat ett stort inflytande. Den ungerska riksförsamlingen i sin hittillsvarande form erinrar ovilkorligen om de mongoliska kurultais, der regenten och adeln utgöra de herrskande. Oaktadt adelns talrikhet ) hafva de i det vestra Europa under medeltiden herrskande strider mellan regenten och länsherrarne icke egt rum i Ungern, alldenstund förhållandena mellan honom och desse hade sitt ursprung i folkets karakter, då de deremot i Frankrike, Tyskland, England och nästgränsande stater voro en följd af de omständigheter, som egde rum vid dessa länders ockupation. Någon strid mellan adeln och städerna känner icke eller den ungerska historien, oaktadt ungerska konungar hafva upphöjt vissa städer i adeligt stånd, sålunda, att hvar och en af dem har fått samma rättighet som en adelsman och sänder tvenne representanter till riksdagen. I den ungerska lagstiftningen äro nationen, ständerna och adeln synonymer. Ända till revolutionen i fjol åtnjöt adeln personlig frihet och okränkbarhet; hade ensam rätt att köpa de s. k. adeliga godsen med de under dem lydande bönderne; åtnjöt, utom under krig, skattefrihet, och hade rättighet att icke erkänna konungen för sitt öfverhufvud, så vida denne icke sex månader efter sitt uppstigande på thronen lät kröna sig. Adeln skulle tillika göra krigstjenst inom landets gränsor, hvarifrån dock det högre presterskapet var befriadt. Adeln delas i fyra klasser: det högre romerskoch grekisk-katholska samt det grekiska, icke unierade kleresiet; riksbaronerne och magnaterne; adelsmännen, och de s. k. kungliga städerna. Af dessa klasser hade de två förstnämnda porsonlig rösträtt i Magnatentafel(förste kammaren, öfverhuset); de tvenne sistnämnda i Stände-tafel (andre kammaren, underhuset). Till denna sednare sände äfven biskoparne och magnaterne representanter, när de icke sjelfve kunde infinna sig i Magnatentasel. En egenhet vid den ungerska riksdagen är den bestämmelse att blott kungen och ständerne hafva motionsrätt; magnaterne antaga eller förkasta obetingadt. Riksdagens rättigheter voro enligt lagens bokstaf ganska vidsträckta; men den österrikiska absolutismen har förstått att eludera desamme, utan att dock upphäfva dem. Nu hafva Magyarerne begagnat I tillfället att ånyo göra den gällande. I den skarpaste motsats till denna mäktiga och talrika adel stod den stora massan af Ungerns sinnebyggare, som ursprungligen saknade alla privilegier; men som under tidens lopp erhållit i lag bestämda rättigheter och skyldigheter. Bönderne i Ungern hafva länge varit frie från lifegenskap, kunna ega slera gårdar, förvärfva sig stadsegendom, hafva testationsfrihet öfver sin privategendom, som blott i brist på testamente eller arfvingar kan tillfalla adelsmannen, liksom )) I Ungern, Kroatien och militärgränsen utgör adeln 5587,000 personer, af hvilka 60,000 komma på SlaverI nes, 24,000 på Vlachernes och Tyskarnes samt 503,000 på Magyarernes andel. I nämnde tre länder är alltså hvar nionde man adelsman. I Siebenbirgen finnas omf kring 90,000 adelsmän, hälften Magyarer och hälften Szekler. Magyarerne hafva följaktligen på alla riksdagar en vida öfvervägande majoritet.