Kärlek och Konst. Novell af U. B-n. (Forts. fr. n:o 166.) Hvad i Guds namn säger ni? — afbröt Svanhilda, i det hon kastade en pröfvande blick på f. d. tidningsredaktörens trefliga och runda fysiognomie. — Hvad har ni med mitt hjertas angelägenheter att beställa? Tyst ... tala ej så högt — hviskade Wallman. — Ni kan väl förstå att jag kommer på en persons vägnar, som är oSS båda dyrbar. om hvilken person talar ni? — frågade den unga flickan med en viss osäkerhet i rösten, ty hon visste ej, om hon hört rätt; — hvad är det för en person, som på en gång är dyrbar för oss båda. Lösen är: Amerika och Cleopatra, hviskade Wallman med ett betydelsefullt småleende. Åh — det var en annan sak — sade Svanhilda, rodnande som en nyutslagen ros. — Är ni hans vän?I lif och död, sköna fröken — svarade Wallman. — Och som han icke sjelf vågar närma sig er person, har han uppdragit mig att handla i sitt ställe.