Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1849, sida 2

Roms murar, skall bidraga att utplåna den katolska tron i Romarnes bjertan. Jag har omtalalat för er det förfärliga intryck, som confelti di Pio nono mandati a suoi fiylis gjorde på folket i Rom, det hat, som derigenom väcktes mot presterna; men allt detta var ingenting i jemförelse med det raseri mot kyrkan, ja emot den katolska religionen, som upplågade vid åsynen af de franska bomberna. Emedan dessa bomber till största delen nedfallit i qvarteret Transtevere, förstört det fattiga folkets hus, hvilket bor der, och sårat eller dödat deras anhöriga, ir det i synnerhet Transteverinerna, som nu utstöta förbannelser öfver påfven och Presterskapet, i hvilkas namn detta blodbad och dessa rysligheter ske, samma Transteveriner, som förut voro så trogna katoliker! I Jag är långt ifrån att tro, det Pius 9:de vill allt detta, eller att han ens har kunskap derom. Jag vet, att han är så isolerad, att sanningen icke utan att fullkomligt vanställas kan framtränga till honom. Jag vet, att den stackars påfven, omgifven af dåliga eller svaga personer och förvisad inom murarne af en fästning, nära nog är en fånge och verkligen föga herre öfver sina handlingar. Jag vet, att man begagnar sig af hans svaga, samvetsgranna karakter och hans nervösa lidanden, som underkasta honom hans omgifnings inflytande. Men hvad jag vet och hvad jag tror, vet och tror icke det romerska folket. Det tror och vet icke mer, än hvad det ser och hvad det får lida. Det ser, att Österrikarne, med en päflig prelat (monsignor Bedini) i spetsen för sig, bombardera städerna, utpressa oerbörda kontributioner af de fredligaste medborgare, drifva i landsflykt eller skjuta de största sosterlandsvännerna och öfverallt upprätta den presterliga envaldsmakten. Det ser, att Fransmännen i päfvens namn utgjuta Romarnes blod och förstöra deras hufvudstad. Det ser, att det är påfven, som kastat fyra makters armåer, beväpnade med alla förstörelsens verktyg, mot romerska staten, såsom man hetsar ett koppel hundar på ett vildt djur; och mer förstår folket icke, utan reser sig mot påfve och kyrkan, i hvilken sednares namn och intresse påsven förkunnar sin pligt vara att med våld återtaga sin verldsliga makt. Hr dlHarcourt skref i ett bref från Gaöta: Förnuftet och den kristliga kärleken äro lika mycket bannlysta från Gatta. som från Rom. I dessa ord ligger i sanning hela de 7 månadernas historia. Öfverdrifterna i Rom, hvilka ingen vill gilla, ehuru oundvikliga i revolutionstider, hafva öfverträffats af öfverdrifterna i Gaöta. Icke ett ord om fred, om förlikning, om tillgift; icke ett löfte om att upprätthålla de folket tillerkända rättigheterna — något, som man kunde vinta ur en I A pårves mun och helst en sådan påfve som Pius den 9:de — har utgått från detta absolutismens förskansade läger, denna mötesplats för dårskapen och ondskan, som sammansvurit sig, för att qväfva alla känslor af kärlek och mildhet i Pius den 9:des ädla själ. Man läse blott päfvens upprop till kardinalerna! Hvilken dårskap, hvilken skamlöshet att i den helige fadrens mun ligga ståtliga loftal öfver Österrike och konungen af Neapel, de stör-— sta fienderna till Italiens oberoende och hvilkas blotta namn väcka afsky hos hvarje italienare! Hvilken dårskap att hafva låtit påfven säga, att det just är han, som påkallat de främmande i I makternas bistånd, för att blifva återuppsatt på den tron, som han sjelf öfvergifvit! Det är ju I detsamma, som om han sagt: rjag vill med mitt solk föra ett krig, som jag förlidet år vigrade att föra med kroaterna och österrikarne, Italiens sörtryckare! Tillochmed qvinnorna anställa denna jemförelse. Ni kan icke göra er en föreställning om dessa qvinnors raseri, deras häftiga känsloyttringar, de ursinniga förbannelser, de utstöta mot påfven, kardinalerna och presterna i allmänhet, när de se följderna af detta vilda krig ) Konfekt, tillagadt af Pius d. 9:de tll hans barn.Dessa ord inristades i de kulor, som Fransmännen slungat mot S:t Peterskyrkan, och hvilka kulor kringburos på gatorna och visades, för att stegra folkets afsky för påfveregeringen. 6.