Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1849, sida 2

Derpå kastade hon sina armar kring Theodors hals, tryckte honom med nästan vild häftighet till sitt bröst och utbrast: O Theodor ... mitt allt på jorden! Om du bedroge mig — det vore döden! Theodor svarade ej, utan öppnade dörren och sköt henne med mildt våld in i det inre rummet, hvarest hon skulle företaga sin omklädsel. IV. Ett streck i räkningen. Hvarför darrar du, Svanhilda? Stöd dig vid min arm! Gatan är folktom, endast lärkorna äro vakna och qvittra gladt i den ljusnande gryningen. Snart äro vi vid hamnen — seglen hissas, kölen skär sin ban utöfver vestervågor... Vi lemna den kulna, den dimmiga nord, der kärlekens och glädjens blommor ej vilja knoppas. .I Ångrar du redan ditt beslut?Så talade Theodor, i det han svepte kappan tätare kring sin darrande älskarinna och förde henne ned för trappan till det hus han bebott i Götheborg. Jag ångrar mig icke Theodor,; — svarade den unga flickan sakta — men du må icke undra. om de sista fjeten jag tar på mina fäders J . p jord, synas mig tunga. Frukta dock ej: då vi