annlysningsstråle, som afhöll alla män med ett nera ängsligt samvete, alla hans vänner, att inräda i den konstituerande församlingen. Upp-— nanad att påkalla makternas beväpnade intervenion, skulle han hafva svarat: Hvad som kan illåtas en verldslig furste, är vanärande för en Ä ca påfve. Man skall aldrig säga, att Pius d. 9:de bekrigat sitt folk. Jag vill icke med våld återröfra hvad jag endast med kärlek kan behålla. Jag vill icke, att man skall utgjuta en enda droppa af mina barns blod ; landsflyktig, tusen gånger hellre landsflyktig, och det för hela min lifstid, än att vädja till bajonetterna och kanonerna, som visserligen kunna betvinga mitt folk, men på samma gång skulle beröfva mig dess kärlek och aflägsna det från kyrkan och religionen!v O att Pius d. 9:de fört detta språk, att han talat i denna anda! Romerska folket skulle hafva rest sig i massa, uppsökt sin helige fader, återfört honom i triumf och känt sig lyckligt att lefva under en sådan regents styrelse. Detta hade varit det säkraste, det verksammaste medel att åstadkomma en reaktion och göra den mäktig. Men vädjandet till våldet, till kriget, och stridens fasa hafva försvagat, afväpnat, tillintetpjort reaktionen. Äfven de, som förut voro för påfven, hafva funnit det anbefalldt af rättvisan och hedern att besvara krig med krig; de förkastade Pius d. 9:de såsom verldslig furste, och börja nu äfven förkasta honom såsom andlig. Det är sannolikt, att Rom skall duka under för de franska vapnen. IIuru emotstå Frankrike! Det är möjligt, att påfven intågar i Rom med svärdet i handen, i stället för korset, med soldater före sig och bödeln efter sig, likasom om Rom vore ett Mecca och Evangelium Koranen; men han skall aldrig få något välde öfver Romarnes hjertan. I detta afseende är hans välde förstördt, förbi för alltid; han blir påfve blott öfver ett litet antal trogna. En ofantlig majoritet skall säkert förblifva protestantisk, ty med sitt hat till presterskapet skall den icke bry sig om religionen. Våra predikningar skola ingenting kunna uträtta. Det skall blifva oss omöjligt att göra den katolska kyrkan älskad, om ens tolererad af ett folk, som lärt att hata och förakta den i dess öfverhufvud, hvilket blifvit uppsatt med våld, samt i ett presterskap, som beror af detta öfverhufvud. Det skall plifva oss omöjligt att öfvertyga dem, det den katolska religionen är modern, beskyddarinnan af folkens frihet och en borgen för deras lycka. Vårt embete skall blifva öfverflödigt; vi skola ut— hvisslas och föraktas, om man icke förföljer och dödar oss. Tacken då, i romerska kyrkans namn, edra så kallade katoliker och edra föregifna religiösa tidningar. De kunna berömma sig af att hafva uppmuntrat och understödt Frankrikes nuvarande regering i detta brödrakrig, som i historien blott skall dvarlemna ett af dessa blodiga blad, hvilka mensklighet och religion behöfva länga sekler att försona. De hafva lyckats utsläcka den katholska tron i dess medelpunkt och störta påfven med sitt envisa försök att återställa suveränen. IIvilken omätlig olycka hafva de icke åstadkommit! pe skola erkänna det en dag, men då är det för sent. Gör af detta bref hvilket bruk ni behagar. Om ni offentliggör det, så är det så mycket bättre; det kan då, medelst ofvannämnda exempel, lära ett förvilladt presterskap, att vi icke böra låta beherrska oss af det verldsliga intresset; vi skola annars, liksom judarne, icke allenast icke kunna bevara det timliga goda, utan äfven komma att förlora det eviga: Temporalia amittere simuerunt, et ritam uternam non copitarerumt, et sic utrumque amiserunt; — det kan vidare lära presterskapet, att det allvarligen bör lägga folkets sak, och icke de herrskandes, på hjertat; att det bör göra sig till beskyddare af folkfriheten; at! det icke bör påkalla våld från maktens sida, föl att undertrycka folken, utan i stället förena sig med folken, för att återföra makten på rättvisan: och den kristliga kärlekens väg. Det är ockstid, att franska presterskapet upphör att oklok och systematiskt bekämpa allt hvad man betecknar med namnet socialism. Det finnes något godt något rättvist i alla systemer. Det är derfö p. An gäcr till oss: nrohate omnem spypiritum, e A 2 ge de lö ta få b: