Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1849, sida 2

—— ——— — — — —J—— —— — — ——— det onda jag genom min pratsjuka, tillfogat er och min stackars fröken. Då jag såg hur olycklig hon blifvit, intogs jag af den djupaste ånger. Jag föll till hennes fötter och bönföll om tillgift — och hon lofvade att förlåta mig, med det vilkor, att jag skulle skaffa henne underrättelse från er. Kan jag lita på dig? frågade jag misstroget. Flickan framtog ett bref och räckte mig det i stället för svar. Brefvet var från Svanhilda. Utom mig af förtjusning bröt jag det. Det innehöll endast följande rader: Min Theodor! Jag bevakas strängeligen af min far, som fruktar, att jag, om jag hade min frihet, skulle begagna den till att råka dig. Den enda person, med hvilken jag får samtala, är min kammarjungfru. Hennes förra förräderi mot oss har gjort, att min far litar på henne. Men hon har blifvit rörd af mina tårar och lofvat att göra allt, för att försona sin trolöshet. Vi kunna således utan fara korrespondera genom henne. Min far skall icke misstänka något. Skrif mig till och säg, att du icke glömt, att du ännu älskar din olyckliga SvanhildaJag satte mig genast ner och akref ett långt svar på denna biljett. Jag omtalade för henne min plan, att resa till Amerika och jag besvor