man. — -Jarloerkretsen bar redan lemnat sin kontribution, men tvenne kretsar återstå ännu, nemligen — -Hvad angår det mig? Ni måste hafva allt, som behöfves för armcen. Hvad frågar jag efter, huru många de kretsar äro, som återstå? — Emellertid tar den trötte landshösdingen en stol och sätter sig, hvilket herr generalen nådigt gillar med ett: ja, sätt ni er. Landsböfdingen fortfar: jag skall efter mina krafter sörja för armåens förplägning, men enligt styrelsens befallning skall jag blott proviantera 8000 man. — Hvad angår styrelsen mig?! Ni måste förpläga 26,000 man. Vet ni kanske icke, att jag är civilguvernör öfver Gallizien??— Nej, derom har jag ingen underrättelse erhållit från styrelsen. — -Hvad är det ni kallar styrelse? Ni måste göra, hvad jag vill, och ordentligt förpläga 26,000 man. — FEfter detta intressanta samtal fick den österrikiska embetsmannen aflägsna sig.