Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1849, sida 1

A 8 k———— — ke deras mening, att en blott formförändring i unlervisningssättet, utan att en verklig förbättring läroverkens anda och väsende, betraktade såsom uppfostringsanstalter, derigenom skulle åstadkommas. Ehuru vigtig och nödig undervisningens reform än kan vara, är denna reform ändå underordnad den vida vigtigare och nödvändigare — uppfostringens. Ty utan sinnelagets och viljans bildning, hvartill tjenar förståndets? om minnet riktades med aldrig så många kunskaper, och förståndet odlades till aldrig så hög grad; men sinnelaget, som bestämmer väsendet, och viljan, som bestämmer handlingen, hvarigenom förståndets odling skall göras fruktbärande, ej i första rummet blefve bildade, hvartill tjenade då dessa kunskaper? Hvartill gagnade denna förståndsodling? Så fåvitsk kan ingen vara, att han påstår, att derföre, att många kunskaper blifvit inhemtade, är sinnelaget förädladt; och derföre, att förståndet blifvit öfvadt, är viljan böjd. Ty då skulle ju alla lärda vara förträffliga menniskor, och i den mån man blefve lärd, skulle man blifva god. Skollärarne och deras inspektörer må derföre lägga huru stor vigt de behaga på undervisningssättets reformerande; folket och flertalet af föräldrar värdera ändock icke denna reform annorlunda, än så vida han äfven bidrager till vinnande af läroverkens hufvudsyftemål — sinnelagets, viljans och hela karakterens daning och förädling. — Undervisningssättet — sådan är folkets tanke — måste derföre undergå en så beskaffad förändring, att nämnde mål vinnes. Någon annan reform kräfver icke nationen i detta afscende. Är elementarskolans method dertill och uteslutande den mest användbara, så må den följas; gagnar åter den gamla skolans method mera till vinnande af detta mål, så må den antagas. Derom må skollärarne tvista, det förstår icke folket; men målet. hvartill undervisningen skall syfta — det ligger: folkets magt och insigt att bestämma. Ty der tyska frasen, att undervisningen är mål i sig, — det begriper folket ganska väl — om den skulle antagas som allmän grundsats, så vore det alldeles detsamma, som att säga: äta är mål i sig. då likväl hvarje menniska med sundt förstånd utan alla pädagogiska studier kan inse, att menniskan äter, för att lefva, och undervisas, för at derigenom uppfostras. Undervisningssättets reform är således helt och hållet beroende af der reform, som man vill gifva åt uppfostringen vid våra offentliga läroverk.