Insändt. Insändaren, som ej kunnat annat än finna besynnerligt, att Redaktionen af Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning, uti en af Redaktionen bifogad anmärkning till den, under rubriken till Reformvännerna i Götheborg uti nämnde tidning den 4:de dennes införd artikel, med bestämda ordalag uttalat den förmodan, att frågan om judarnes inrymmande i nationalrepresentationen, vid det i Örebro instundande reformmöte, alls icke skulle ifrågakomma, har, enär insändaren hyser en mot berörde förmodan, stridande åsigt, härmed velat anmoda Redaktionen, att i sin tidning införa härhos följande utdrag af den i tidningen Borev den 4:de sistl. Mars intagne artikel om judarnes emancipation. Ifrågavarande utdrag, upptagande i kronologisk ordning facta, hvilka under loppet af sistförslutna år tilldragit sig i vår verlsdel, torde nemligen utgöra det mest grundade skäl för den förhoppning, ins. vågar hysa, att äfven Sveriges frisinnade medborgare, vid uttalandet af deras fordringar på en sannt liberal nationalrepresentation, icke skola förbise, att en af hufvudprinciperne härför onekligen innefattas i erkännandet af alla trosförvandters jemlikhet i medborgerligt och politiskt hänseende. Det åberopade utdraget lyder, som följer: Året 1848 har, endast i judefrågan, frambragt så utomordentligen mycket, att en detaljerad redogörelse derför, att icke tala om en resonnerad framställning, skulle upptaga volymer, Inskränkte till utrymmet af en tidningsartikel, vilja vi blott i största korthet omnämna fakta, som i sig sjelfva äro så rikhaltiga och af en så betecknande natur, att de ensamne tala ett tillräckligen