Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1849, sida 3

2AL— — —ee förtjusande former. Denna qvinna skulle hafva hänryckt Titian och Rubens. Enhvar af desse stora målare skulle med förkärlek sökt återgifva på duken denna rika och yppiga natur. Men, hvem var då denna qvinna, som anlände så ensam, men likasom i triumf, för att se en hjort dödas vid Cormelless siskdam? Man förvånades vid att se henne; ingen enda hade väntat henne der. När hon visade sig, vände sig hela den i rörelse satta folkmassan emot henne, somlige för att säga ett ord emot henne, somlige ett ord för henne; men ingen enda skiljde sig från de vid fiskdammens stränder redan bildade grupperna, för att gå henne till mötes. Knapt hade de hvitskummiga hästarne stadnat, förr än de kongliga prinsessorna, som befunno sig i den göthiska paviljongen La Reine-Blanche, visade sig på paviljongens balkong. Den nyligen ankomna var nistan den första att helsa dem. På hennes enkla, lugna och graciösa sätt att helsa, trodde man henne vara någon dam, som gjort sin lycka vid hofvet. Man hviskade hennes namn från granne till granne, troende sig igenkänna en viss skönhet, ryktbar ännu mera genom sina äfventyr, än sitt utseende och sin mans namn. Maurice hade nalkats intill kaleschen.