Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1849, sida 3

hvarigenom: den kunde häfvas öfvergick sjukdomen till vattensot, som, oaktadt alla bemödanden, den 4:de Februari d. år beröfvade henne lifvet, emedan vattnet stigit upp i bröstet. Den äldste gossen är borta i tjenst, och för Honom är således sörjdt; men de 3:ne återstående äro ännu för små att sjelfva kunna förtjena sitt uppehälle. De äro dock snälla, välartade barn, läsa alla 3 innantill och den äldsta flickan kan redan sin catheches. Ädelmodiga menniskor, som egen kraft och vilja att göra godt, tänken på de små öfvergifna! J fäder och mödrar, som ären lyckliga nog att hafva goda och friska barn, visen er tacksamhet mot Försynen dermed, att J räcken de faderoch moderlösa en skärf! Och J barn, som aldrig saknat en öm och sorgfällig föräldravård, uppoffren en leksak, en ögonblickets njutning, för att skänka en sparpenning åt dessa små, som måste umbära allt, som göra eder lyckliga! Den, som en gång räknade enkans skärf, skall äfven räkna eder. Skulle något understöd räckas de olycklige, har hr N. J. Gumpert godhetsfullt lofvat emottaga och redovisa det. La Straniera. AAA ldUVG—