Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1849, sida 2

——k —(c?:————— — — —— — Jag vet aldrig huru det hänger ihop; men det passar intet min gosse att slå en grefves son. August var på Björninge hos grefvens — löjtnant T. hade varit så god och tagit honom med sig dit. Visst slog vål August först, ty lilla grefven blef så förtörnad, att han tog en stor sten och slog honom i hufvudet så att han dånade; man har fört August sjuk hem. Och det har visst varit en ganska allvarsam batalj, ty han är blå på ena sidan. Nu ligger han i stark feber. Om han varit ett stilla, saktmodigt barn, så hade aldrig så händt — hvad detta skall kosta. Det skall icke kosta fru Memning någonting, inföll Ivar. -Jag fick två dukater på min födelsedag. Han är min skyddsbror — som pappa kallar det. — Jag är honom närmast; nu följer jag genast hem med fru Memning. Får jag det, pappa? Ja, om mamma tillåter det, svarade baron. Jag skall straxt skicka express till staden, och den läkare, som för fyra år sedan med Försynens bistånd räddade dig ifrån döden, skall, som jag hoppas, äfven rädda August. Var obekymrad, fru Memning, gossen kommer sig, och blir en bra karl — och kostnaden, tillade han sakta, rfåär ej fru Memning tänka på. Gud välsigne herrskapet, sade fru Memning högt. Hvad hade blifvit af mig, när salig