Kan fru Memning försvara detta?, inföll Ivar uppbragt. -August hade ej behöft ge den der örfilen. — Han skall komma ihåg, att han är fattigmans barn, och vara ödmjuk., Mamma, jag låter icke godvilligt trampa på mig; de må slå mig till döds — men med grefvar och baroner, skall jag visst intet umgås — fortsatte han med bruten röst. Tala inte så min snälla August!, bad Ivar i det han kastade sig öfver honom. ,Jag är nu som förr Ivar rätt och slätt, och din bror och vän. — Det skall min sann Eugene få veta när jag träffar honom. —, Hvarföre gråter du August?, frågade modren. ,Du hör ju att Ivar är lika god mot dig, nu som förr., Åh jo, det kostar allt på, att ej mera få gå till Svanö — jag höll så mycket af baron Ivar. —, Låt bli det der baron, afbröt han häftigt. Ivem har sagt, att du ej får gå till Svanö?, Det säger jag sjelf. — Jag har aldrig förr tänkt på, att en af oss var son af en baron, den andre af en underofficer, inen nu tänker jag derpå så länge jag lefver., Det får du icke tänka på — hvarken mamma, pappa eller jag göra det. — Pappa har sagt att alla äro lika höga, och att den ädlaste är den