En blick på Englands handel och rörelse. ) Det har länge varit ett erkändt faktum, att Englands storhet härleder sig iffån den utomordentliga styrka, det utvecklar i bedrifvandet af sin handel och sina näringar; och det är endast genom vidmakthållandet af dess handel och näringar, som denna storhet kan betryggas. Med anledning af det gamla årets slut och det nyas början vilja vi yttra några anmärkningar rörande tillståndet af Englands handel och rörelse, sådant det sednast varit och för närvarande befinner sig. Året 1847 och det som just nu tilländalupit skola upptecknas till evärdligt minne i historiens blad, såsom de tvenne mest vigtiga perioder i närvarande århundrade. Under det förra voro vi vittnen till vår handels nästan totala undergång, förorsakad genom sammanträffandet af några de mest utomordentliga omständigheter, som någonsin förekommit i detta land; och under lopi pet af det sednare hafva vi sett kejsare, konungar och furstar störtas och förödmjukas. Revolution följde på revolution, tills slutligen nästan hvarje thron i Europa blifvit nödsakad att underkasta sig folkviljan. Den lyftning brittiska industrien erhöll 1845 och 1846, genom det ofantliga arbete och kapital, som nedlades i jernvägsbyggnader, spridde ipland de arbetande klasserne vid denna tidpunkt en grad af välmäga och lycka, som sällan existerat. Alla samhällsklasser syntes för öfrigt njuta af den allmänna välmågan, ty priserna å alla sådana slags varor, som förbrukas af medelklassen och det lägre folket, stego gradvis i den mån arbetsförtjenster hunno spridas ibland de arbetande klasserne. Detta ledde till en ökad införsel af alla lifsförnödenheter till en utomordentlig utsträckning. Denna välmåga blef likväl af kort varaktighet. Potatis-Sjukan, som visade sig hösten 1846, tog en så våldsam fart, att den förstörde nästan hela grödan af ifrågavarande rotfrukt icke allenast i Storbrittannien och Irland, utan delvis ätven på Kontinenten. Följden af denna nationalolycka blef en stor efterfrågan för främmande spanmål. Snart infunno sig nöden och utbredde sig till en ofantlig grad ibland de arbetande klasserna. Emellan Augusti 1846 och den 29 Maj 1847 steg hvetepriset, beräknadt i medeltal för veckan, från 46 s. 1 d. pr quarter till 102 s. 5 d., d. v. s. vida öfver 100 procent. Arbetslönerne förslogo således icke till iukop af hälften så mycket födämnen som förut vid dessas vanliga värde. Denna stegring i priserna å födvaror utöfvade en verkan på de arbetande x) Ur Jerrolds financiel Economist. nin d—