Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1849, sida 1

—22222 — sättningar af pastorer vid församlingen gälla lika, om Svensk eller Tysk pastor skall utses. Kyrkorådet både instämmer häruti och åberopar detta obestridliga faktum såsom grund för den öfverklagade åtgärden i denna del, och får, i förutsättning att pastoralexamens genomgående verkligen skulle erfordras för den prestman, som väljes, tillägga, att då vicarie pastorn magister Lamberg, långt innan valet ägde rum, både undergätt sådan examen och dervid gjort sig förtjent af det berömliga intyget approbatur cum laude, sakna besväranderne så mycket mer fog till klagan deröfver, att församlingen valt herr Lamberg till kyrkoherde, som församlingen i följd af sin fria valrätt ägt välja honom eller annan prestman, utan afseende derå, om de sökt ledigheten eller icke. Beträffande sednare punkten eller stadgandet i Kongl. förordningen af år 1750, om nådårs-predikanter, får kyrko-rådet åberopa församlingens privilegium i detta afseende, lydande i omförmälte Kongl. stadfästelse af år 1798 sålunda: församlingens ledamöter skola jemväl äga magt och frihet att hädanefter, såsom tillförene, till Kongl. Maj:ts vidare ratifikation och fastställande, sjelfve, utan någons intrång, utse och välja sig prester och lärare, så att, enär någon af församlingens. predikanter afgår eller undanfaller, de då måge förskrifva eller kalla en annan i stället, den kyrkans äldste och förmän samt menige församlingen är nöjd med, och vele vi oss i nåder hafva förbehållit, att hvarje gång hos oss i underdånighet sökes fullmagt och stadfästelse för den, som till sådant kall komma skall. Denna församlingens rättighet att utan något intrång utse och välja sig prester innefattar, efter kyrko-rädets begrepp, en fri och endast med hänsigt till prestmannens renlärighet begränsad valrätt, hvaruti 1750 års och öfrige allmänna förordningar, som emanerat till iakttagelse vid oprivilegierade församlingar, der valrätten är inskränkt till de sökande; som efter högste meriterne vunnit förslag, så mycket mindre kunna afse att göra någon inskränkning, som det är påtagligt och obestridligt, att om 1750. års förordning haft till syfte den påstådda inskränkningen i församlingens äldre privilegier, desse då icke till sin ursprungliga beskaffenhet kunnat blifva förnyade och stadfästade år 1798. I öfverensstämmelse med detta begrepp har också församlingens privilegier, frioch rättigheter i alla tider varit både utöfvade och åtnjutne, utan att hvarken någre inkräktnings-försök rönt framgång, eller ännu mindre att församlingens gne ledamöter tillförene låtit beveka sig till det öga välbetänkta beteende att anföra klagomål