Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1849, sida 1

tidsträdet Ygdrasil, tills den en gång med sin krona famnar himmelens stjernor. Men låtom oss lemna bildspråket och tala ett tungomäl, som vi kunna vara säkre om varder förstädt af alla våra bröder. I dag för trenne år sedan yttrades i denna tidning, då dess redaktion helsade det nyingångna året 1846: Hvad icke den ena dagen bringar, medför den andra; hvad som icke kan utvrättas på ett år, verkställes under lopypet af ett decennium; hvad det ena sekylet utsått, skall måhända först ett. annat, kommande, uppskära: men framåt ugår det, framåt och oupphörligt framåt, vtill ett glädjefullare, ett lyckosammare, rett menskligheten värdigare sakernas tillystånd. Icke alltid skall det lyckas en vmonark att med stora löften vinna och med diplomatiskt ränksmideri bibehålla ven spira. Någon gång skall det hvitglödgande hatet slå ut i en himmelshög låga, förbrännande både bojan och de rförtryckare, som pålagt densamma. Icke rför beständigt skola de rike och mäktige besitta jordene, under det millioner medmenniskor knappast hafva en bit bröd vFatt stilla sin hunger med. De misslyenkade politiska emöternas tid skall en vgång upphöra, och en folkens allmänna vresning gå som. ett jordskalf genom verlyden. Själarnes emancipation undan förydomarnes, samvetenas undan hierarkernes, voch det gudomliga ordets undan mennivskofundernas makt och herravälde skall väl äfven en gång stunda. De af partistrider och inre oroligheter nu söndervslitna folken skola väl också en gång komma till besinning och finna hvad devras frid tillhörer. Enväldets förvittrade vmurar skola sammanstörta, när den nyvvaknade, friska folkandan skakar den med yden allmänna opinionens fruktansvärda ka-— ytapulters ...... För denna vår profetia fingo vi då uppbära mycken: smälek, synnerligast af