statsskick. Handlingens tid är för handen. Det duger icke längre att blott orda och käbbla. Vi hafva gjort det länge nog, ja så länge, att det öfriga Europa har fulla skäl att på oss kasta blickar af förväning, för att ej säga förakt. Eller hvad hafva vi väl sedan år 1809 gjort, hvaröfver vi på något sätt kunna berömma oss? Qvarstår icke ännu vår fyrdelta representation i all sin obäklighet, oförnuftighet och rättsvidrighet? Blifva icke våra skattebördor år från år allt tyngre, i stället för att de borde lättas? Röra sig ej våra . administrerande verk ännu med ungefär samma lätthet, som kinesernes klumphjul, i jemförelse med hjulen på en utåt jernbanan framilande ångvagn? Tillvexer icke år frän är antalet af Statens tärande medlemmar, utan att göromålen derigenom få en raskare gång? Råder icke ännu samma förbistring, som för decennier sedan, i många delar af vårt lagväsende? Beviljar man icke ännu hos oss förmåner åt den enskilte, genom hvilka han sättes i stånd att rikta sig på det allmännas bekostnad? . ... Dock, hvarföre uppräkna allt detta och tjugofaldigt mera. dylikt, som blott fyller sinnet med harm och bedröfvelse i samma stund, som vi gå ett nytt tidskiste till mötes! Vi vil; ja uppskjuta alla dessa vidräkningar till ett. lägligare tillfälle, och nu, med klar panna och hjertat klappande af glada förhoppningar, helsa det nyingängna äret. Välkommen derföre du nya år, du arfvinge till det förflutna årets alla päbegynta storverk! Mätte du fullborda hvad din företrädare till mensklighetens gagn börjat! Du har i upplysningen, tidsandan och folkens nyvaknade sjelfständighetskänsla trenne mäktiga bundsförvandter, som troget skola bista dig i alla dina sträfvanden för menniskorätt och menniskovärde, för ljus och frihet, för sanning och religion. Likna din föregångare i allt det goda, han uträttat, och låt dig varna af följderna af hans fel! Förbrödra, så vidt i din makt står, folken; ty endast med enighet och förenade krafter kunna de uträtta något varaktigt för kommande tidsåldrar. Och skulle äfven dina steg betecknas af blod, och revolutionernas åskor förkunna ditt framtågande på den bestämda vädjobanan — välan! äfven då vare du välkommen, när dina handlingar bära prägel af rättvisa, af mod, kraft, besinning och den styrka, som endast ofvanifrän kan förlänas till stora värfs bringande till en för den lidande menskligheten god och lycklig utgång! Framåt, framåt! Vi följa alla, Vi följa dig med lust och mod. Låt frihetsropen väldigt skalla Kring berg och slätter, dal och flod! Sprid glädje i palats och koja, om egarn är den gåfvan värd, och krossa hvarje träldomsboja med huggen af ditt ärfda svärd! Ren ifrån fjerran skiljda zoner man tränges omkring ditt banr. De vackla jordens murkna throner .... de stödjas ej af kärlek mer. Snart skall gill) ien fyäersa LTR I 2 om — HH — 2 8C — —