Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1849, sida 1

Alpjägarne. Historisk novelett; efter en gammal krönika. Af 0. W—n. I. I en liten täck dalöppning emellan Tyrolens gigantiska alper, hvilkas isiga hjessor trotsigt resa sig mot skyn, stod fordom en liten koja, hvars tarfliga yttre antydde egarens fattigdom, men hvars snygga inre också vittnade om ett ordningssinne, en smak, man kunde gerna säga elegans, som tydligt visade, att den hand, som ordnat allt så väl, ingalunda saknade kännedom om bildningens förfinade smak. Kojan egdes af en ung man, tidigt lemnad på egen hand af föräldrar, som före deras bortgång till ett bättre lif skänkt honom deras dyrbaraste skatt: en uppfostran, så bildad och fullständig, som tidehvarfvet och tillgångarne det medgåfvo. Af sin far hade han tidigt lärt sig handtera bågen; och som jagten var gubbens älsklingsnöje, hvilket han ofta delade med sonen, sattes denne i tillfälle att öfva sig i detta vapens behandling. Lärjungen utvecklade också en skicklighet, som snart öfversteg läromästarens, och då denne för alltid upphört att jaga, beslöt sonen att af älsklingsnöjet göra ett handtverk. Efter denna dag blef han en af desse djerfva alpjägare, som dagligen trotsa döden i dess hemskaste gestalt, som känna fruktan: en