Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1848, sida 2

kan väl näppeligen antagas hafva ingätt i ministeren, utan att vara förvissad om att erhålla en majoritet för sin plan. Denna plan skall vara att bilda en tysk förbundstat med Preussens konung i spetsen. Hvad Österrike anbelangar vill han, att denna makt, så vidt möjligt är, samlar sina olika beståndsdelar till ett helt och sedan ingår en oupplöslig förening med Tyskland. Denna lösning af de vanskligheter, som hindrande ställa sig i vägen för den tyska erheten, är den naturligaste och skall måhända äfven röna det minsta motståndet. PREUSSEN. Politiska förföljelser höra nu till ordningen för dagen. Saker, som passcrat för flera månaeer sedan, framletas änyo, när man derigenom kan komma åt misshagliga personer. Fyra boktryckerikonstförvandter, som i somras ställde sig i spetsen för sina kamrater i Berlin, vid ett försök att tilltvinga sig högre arbetslön, hafva nu för denna affär blifvit vid domstol tilltalade. Under sådana förhållanden vinner det ånyo uppdykade ryktet sannolikhet, att man tänker att tilltala de deputerade, som deltagit i beslutet om skattevägran. En bataljon af 10:de regementet, eller, efter andra uppgifter, hela regementet, skall, såsom llamb. Corresp. berättar, fått order att marschera till holsteinska gränsen. Detta synes stå i sammanhang med ett yttrande, kungen af Preussen för någon tid sedan haft till en deputation, att Preussen måste vara enigt och starkt, för att ernå en hederlig fred med Danmark, eller åter begynna kriget till våren. FRANKRIKE. YParis den 16 Dec. Här råder en oerhörd liflighet. Ekipager och hyrvagnar rulla fram och tillbaka; herrar i svarta frackar löpa, tiggande om en eller annan ynnest, från förmak till förmak; hos Bonaparterne hvimlar det af uppvaktande, och i den blifvande presidentens förmak ligger en stor bok, hvari enhvar, som icke personligen kan få tala med Frankrikes tillkommande beherrskare, tecknar sitt namn. Deremot är det tomt och öde i ministrarnes hoteller, och i de I tomma förmaken gäspa vaktmästarne, som icke mera ha någon att anmäla eller afspisa. Allt vänder sig bort från den nedgående solen till den nya stjernan — sådan är nu verldens gång. Det försäkras att till Louis Napoleon redan ingått 80, 000 ansökningar om embeten, belöningar, skadeersättningar o. s. v. Om åtta dagar är detta antal femdubbladt. Huru många förhoppningar skola icke bli gåckade! Cavaignac visar under allt detta en mycket vacker hållning. Man ser I på honom, att han är glad att snart vara befriad frän den bördan att regera ett land som Frankrike, och att han önskar att det måtte ske så snart som möjligt. IIans vänner hafva äfven uti motgången blifvit honom trogna, ett lika hedrande vittnesbörd för generalen som för dem sjelfva, och när han visar sig på sin plats i nationalförsamlingen, blir han omgifven af en krets deltagande bekanta. Ännu i går yttrade han smäleende: fullständigare nederlag än jag har väl aldrig någon lidit, men enhvar måste underkasta sig den allmänna rösträtten. Man har sig iännu ingenting bekant rörande hans beslut för framtiden; han lär önska attlemna Frankrike för någon tid, men hans vänner och politiska parti bestorma honom med böner att icke öfvergifva dem. Det vore måhända klokare om han reste, desto snarare skulle man kalla honom tillbaka och motständarne