Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1848, sida 2

sysslade i kammaren och köket. Hennes ansigte, fullkomligt lugnt och uppklarnadt efter sömnen, bar icke vidare några spår efter gårdagens storm. Seså! sade Bastien — som visade sig glad och fryntlig emot henne — i det han förde henne fram till Sylvio: jag vill förmoda, att hon gjort sig grann i dag och det till och med på morgonqvisten! .... du har rätt, du har rätt: det är till vår gästs ära, tillade han, då han märkte, att hon rodnade, och då han fruktade att såra henne genom något uttryck, hvilket hon, oaktadt sin enfald, lätt kunde anse för en indirekt hänsyftning på den hastighet, med hvilken hon tycktes hafva glömt gårdagens scener. Alldenstund herr Sylvio nu är tillreds, fortfor Bastien, så kunna vi ju alla tre begifva oss på väg. Du behöfver icke göra någon anrättning,Simonia. Magdalenas hus är icke långt härfrån. Vi kunna frukostera der. Ja... och du skall ju gå till det der mötet, hvartill man uppmanar dig i brefvet: är det icke så?v frågade Simonia med sorgsen röst. ! min herre! ropade hon, vridande sina händer och vändande sig till Sylvio; hindra detta, jag bönfaller hos er derom. Tänk, om der vore någon gömd fiende, något nytt bakhåll! Dertill kunde de nog vara i stånd. Numera misstror jag allt, jag. i Toka!9 sade Bastien.