Nationalförsamlingens majoritet skall tillårnat geI neralen marskalkstafven som belöning för hans förtjenster, men Cavaignae tros skola afslå denna befordran. Det segrande partiets förlägenhet begynner allaredan, det kan icke få tillhopa en ordentlig, förtroende ingifvande minister. Alla män af betydenhet draga sig tillbaka, och alla som hittills figurerat på ministerlistorna äro endast medelmättor. Vi hafva sett Odilon Barrot som minister, som Seine-prefekt och som chef för oppositionen, men i alla dessa ställningar har han varit en politisk nolla. Drouin de Lhuys var direktör för det kommerciella departementet i utrikes-ministeI rium under Guizot och blef afsatt, emedan han en gång röstat emot kabinettet, — han är en torr, pedantisk arbetsmyra, utan högre och omfattande politiska insigter — han och O. Barrot höra till den förra venstran. Läon de Malldville har aldrig haft något särdeles att betyda; han är ingen dålig talare, men han saknar administrativa talanger, för att vara en duglig inrikesminister. Han och Läon Faucher, f. d. redaktör af Constitutionel, representera Thiers venstra center. General Rulhiäre, som krigsminister, och Achille Fould, för finanserne, höra till Louis Philips gamla konservativa majoritet, till Guizots satisfaits. Utrikesministern, hr Fallour, är legitimist, marinministern (in petto liksom alla de föregående) Tracy, svifvar emellan alla fraktioner. Hvad kan man vänta af ett så heterogent kabinett, som icke kan uppvisa en enda framstående talang? Thiers, Mol6, Berryer hafva vägrat, Bugeaud har endast velat gå in på att öfvertaga befälet öfver alp-armken. Detta kommando har blott så till vida betydenhet, som alp-armåens hufvudqvarter är i Bourges, så att den, i händelse ett uppror skulle utbryta i Paris, inom 24 timmar på jernbanan kan vara der och kasta sig öfver insurgenterne. Man ser, på hvilka möjlig-— heter den nya regeringen bereder sig. Tysk post af den 23 December har i dag på morgonen kommit oss tillhanda. Den medför flera märkliga politiska nyheter, af hvilka vi, för dagen, lemna följande körta referat. — Louis Napoleon Bonaparte har den 20 Dec., helt plötsligt och oförräntadt, i national-församlingen blifvet utropad till franska republikens president, hvarefter han besvurit konstitutionen. Från Rom gå notiserna till den 11 dennes. En provisorisk regering har blifvit proklamerad. Den består af senatorn af Rom, senatorn af Bologna ooh gonfalonieren af Ancona. Den 9 har kammaren beslutat, att inkalla en konstituerande församling. Bekräftar icke påfven detta beslut, så förklaras han för afsatt och får endast i egenskap af biskop återvända till Rom. Folkets jubel var obeskrifligt. I Sardinien har nu kommit till stånd en ny demokratisk minister med Gioberti i spetsen. Österrikiska armeen gör framsteg i Ungern. Oedenburg, Eperies, Tyrnau och Kaschau ha blifvit intagna, och den 18 inryckte Windischgrätz i Pressburg, sedan Ungrarne fullständigt utrymt staden. Samma dag hade Wieselburg, efter en flera timars blodig strid, fallit i kroathöfdingens Jellachichs händer. I Hanover, kommer, enligt hvad som förljudes, att sammandragas en truppkorps af 8000 man i norra delen af landet på gränsen emot Holstein. Engelska parlamentet är inkalladt till den 1 Februari. Spanska Cortes öppnades den 15 dennes. Inrikes nyheter.