förefallit. Man har nu åter ingått i den vanliga ordningen. Klubbarne äro stängde, folksamlingar förbjudne och allt är lugnt och godt, — så lugnt det kan vara i detta nya Roma. Vi vandra på en volkan; men på en civilisationens volkan, som vid hvarje explosion sänder frihetens lavaströmmar kring verllden. Skulle reaktionen här innästla sig för en kort tid, vinner friheten snart åter en fördubblad seger. Man kan väl för ett ögonblick förleda folket, men aldrig fräntaga. det de rättigheter, det en gång tillkämpat sig. — I öfrigt är sig allt likt i Frankrikes herrliga hufvudstad. Fastin adeln håller sig undan, saknas icke dyrbara toiletter och blixtrande ögon. Quartier Latin får alltid sin dystra, allvarliga yta, under det man vid nogare efterforskning der återfinner dessa små, älskliga, sylphidiska gestalter, modiga som hjeltar, ömma som dufvor, sprittande af qvickhet, rodnande som rosor, hvilka man gifvit namnet grisetter. — Republiken, för hvilken gamla minnen icke äga något värde, har hjertlöst låtit nedrifva ett i sekler märkvärdigt kaffehus på Boulevarden, kalladt ,Le Cadran Bleu,. Det är väl sannt, att hela herrligheten var färdig att ramla, men om dessa väggar kunnat tala, hvilka märkvärdiga saker skulle de ej hafva kunnat förtälja för den förvånade samtiden! Deremot står Coupe-Toujours sedan 50 år orubblig på sin plats, ständigt utdelande sin galett för en eller 2 sous. Med ett ord: ingen anmärkningsvärd förändring har i det yttre passerat. Vidar.