Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1848, sida 2

Men hon har rätt, påstod Sylvio, vi hvarje hänseende anser jag det icke vara rådligt, att ni ensam begifver er till detta möte, och då ni har vänner här i bergstrakten, så kunde ni ju taga med er en eller annan af dem.Bah! här är den bäste vännen och här den bäste beskyddaren, ropade Bastien, inpraktiserande en kula i hvardera pipan af sin dubbelbössa. o Framåt då! ... Men det är -annt! Emedan det icke är min mening att hålla dessa herrar fångna längre, och icke heller min afsigt att låta dem springa i alla vinklar af mitt hus, så vill jag göra såhär, tillade han, i det han drog rigeln ifrån källardörren och öppnade den på vid gafvel, samt stängde dörren till sin kammare och stoppade nyckeln i fickan. Då han derefter varseblef de båda gendarmernes karbiner stående i ett hörn af eldstaden, stadnade han en stund villrådig. Jag vill icke ens undersöka, om de äro laddade, utbrast han; sedan jag nu lemnat ifrån mig Roberts ur, skulle jag visst icke vilja taga hans karbin. Den uslingen kunde inbilla sig, att jag varit rädd.v Han kastade ännu en blick kring köket, hvarefter han gick, åtföljd af Sylvio, Simonia och den trogne Moloss. De anlände snart till Magdalenas hydda. (Forts.)