Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1848, sida 1

bus (Samuel). Årets belöning för litterära förtjenster tilldömdes Hr Hagberg, professor i Lund. Ingen närvarande mottog medalj, utom Hr Thor Franzen, ett innerligt vackert och rörande stycke. Sonnetter till Julia belönades med 2:a priset, men författaren hade ej uppgifvit sitt namn. Förmodligen ansåg han stycket värdt högsta priset. Härefter afslutades sessionen, och man trängdes Frithiof Grafström för sin minnesteckning öfver : ut, som man kommit in. Kl. var något öfver 9 C. m. Om akademien någonsin kunde förmås att taga en menniska med röst, som läste upp de för afne mycket förbunden. Nu blir det ilängden rött NH . 9 ooh ledsamt, då de flesta icke höra någon annans stämma, un Hr Beskows. Verldsstriden, det enda I lästes just af denna stämma, tycktes vara förfatder låg en pompös pathos i framställningen och en svag uppfattning af revolutionernas innersta väsende itanken. Det var rätt godt att slippa ut. ER J vida högre poötiskt språk, än hela akademien, och dess anblick upplyste långt mera, än hela den lysande syntes 2:ne i årets , Nordstjerna, illustrerade: Statsrådet Vingård och mamsell Wilhelmina Ståhlberg, samt statsräderna Munthe och Fåhreus. Thesslikes såg man äfven Hr von Hartmansdorff, öfverpostdirektören Hamilton, excellensen Löwenhjelm, med flera. Den, som en gång varit med om att fira akademiens högtidsdag, gör nog icke om det, sävida han ej af nyfikenhet besöker festen, för att, kan och, den högtidsklädda församlingen. Ty der blir odrägligt varmt mot slutet, är betydligt trångt och höres obetydligt af hvad som säges. Men I och ingen ting annat att göra för aftonen, så kan det vara en förströelse så god som någon annan, Prisämnet: ,Den ästetiska och religiösa känslans slägtskap, hade icke heller detta år blifvit tillfredsställande besvaradt. Besynnerligt, att ett så enkelt och påtagligt ämne ej skall lyckas sinna någon skicklig bearbetare. Kanske det är derföre, att det är klart i sig sjelft, utan bearbetning? Prisämnena för nästa år blifva bekanta genom tidningarna och kunna derföre här förbigås. På Franzåns stol har blott en före honom setat sedan akademiens stiftelse. Franzen satt der från 1811 till sin död. tad af en prest, eller någon ultrakonservativ, ty Stjernhimmeln, som tindrade öfver staden, talade ett församlingen på börssalen. Bland notabiliteter som barnen om julottan, se den väl upplysta kyrhar man en god theaterkikare, många bekanta tonen valda stycken, skulle publiken blifva henstycke som klart och tydligt hördes, då det upp