Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1848, sida 3

grepp, som ännu, beklagligt nog, visa sig, ang medlen att söka uppnå målet, ehuru snart sagdt alla inse nödvändigheten af att derom förena sig: ett förhållande, som för ögonblicket gör, att man här med nyfikenhet afvaktar hvad opinionen i landet är, angående påskyndandet af en urtima riksdag. Det ser vil ut, som om vid närmare besinning den första motviljan för en sådan opinionsyttring skulle vara temligen besegrad; men besynnerligt nog hör man ännu betänkligheter från håll, hvarifrån ingen väntat dem. Här är opinionen deremot redan mera bestimd; det är blott från det konservativa hållet som man oblidkeligt motarbetar all tanka på en urtima riksdag — och tiden endast kan utvisa, huruvida de verkeligen hafva ett sikert nödankare att rikna på inom styrelseområdet. Om så ir, vore det så mycket angelugnare, att allmäma tänkesittet uttalade sig, angående sjelfva reformens oafvisliga behöflighet och sättet att genomföra densamma; hvarköre en organisation af rosormsällskapen ock blifvit af så öfvervägande vigt. Men i det afseendet åter, torde det nog hända, att hufvudstaden icke visar en så stark och enska. IIär råder sa är om handling. hällig opinion, som man borde ör en stor obeslutsamhet, då fi Så har det till och med visat sig, att, i fråga om uppmaning till landsorten att bilda en allmän reformförening, bestående af samtlige reformsällskaper och deputerade från de landsbygder, der sådana icke, till följd af asliig kommunikationer, kunna så allmänt församla sig, Stockholmska reformsillskapets bestyrelse, oaktadt den tyckes inse åtgirdens vigt, skall hyst betunklighet för dess vidtagande. Då detta kan vara fallet hos dess pluralitet, torde man väl icke senhet och svåra hafva mycket att vinta af andra. Fatta ej landsorterna sjelfva uti saken, så att initiativet tages frän deras sida, så torde nog hela frågan komma att hvila, intilldess Riksens Ständer, under nya sörespeglingar af falska förhoppningar, åter försätta den i ett nytt oefterrittlighets-tillstånd, och npa äratal måste förlyta innan folket kan hopas dess lösning. Detsynes likvål, som om ansvaret för alla de krafter, hvilka genom en sådan overksamhet gå förlorade, borde hvila tungt på dem, som kunna uträtta nigot, men af småaktiga skil unda dr: sig hvarje beslutsamt deltagande. Ännu höres ingenting om den Kongl. familjens tilltänkta sejour på Gripsholm, och det är sälundu anledning tro, att, om det blifver något deraf, sker det blott för en kort tid, under helgen, då regeringsärendena torde kunna hvila. Mularen är åter öppen, och det ser ut som om vi icke skulle få någon vinter före Jul. Stockholm den I2:te Dec. Under det att ett qvalmigt lugn råder i våra inre angeligenheters atmosfer, börjar här omtalas, att ett och annat moln vid horizonten skall antyda, att de yttre angelagenheterna kunde komma att blifva stormiga. Man får visserligen icke sätta mycken tro till det slags berittelser, som nu för tiden så ofta kringspridas om Åäiplomatiska bemödanden för ett slags ny, helig allians emellan thronernas innehafvare, rigtad emot tidens demokratiska sträfvanden; ty om ock regentoch minister-ränker verkligen nu skulle våra verksammare, än under lång tid (och afstadnade eller uppgifna hafva de aldrig varit) så äro de dock till sin natur så I beroende af tillfälliga tidsoch lokal-förhållanden, att deras verkan icke kan behöfva i första handen bekymra oss här uppe i höga norden. Men skulle det så vara, att den högre vishetens