Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1848, sida 3

ned i kastanjeallen, då Moloss, som, alltsedan man kommit till denna sida af berget, visat sig högst orolig, började fnysa och tjuta, samt slutligen, snabb som en pil, med glödande ögon och öronen spända, rusade mot ändan af avenyen, der hans herres boning var belägen. Anfikta den hunden! ici, ici, Moloss! skrek Bastien, i det han ifigt lockade på hunden För tusan! hvad Simonia skall blifva förskräckt, om han ensam, som en lomb, slår ner der hemma. Men hunden rusade framåt; döf för sin herres röst, och beherrskad antingen af en oöfvervinnerlig naturdrift elle: af en blind nyck, kunde Bastiens rop icke hejda honom, utan tycktes tvartemot ännu mer uppe! ida hans ifver. Fördömda best!s mumlade Bastien, har han blifvit galen, eller hvad kommer åt honom? . Se, nu är han hemma! stackars Simonia! hon tror säkert, att jag är btillfångatagen eller sårad, kanske död!. Upp! sade han till Sylvio, rännu en ansträngning! jag mäste skynda att taga henne ur sin ovissh Ah godt! der är hon: hon kommer till porten.... här är jag!e ropade han, i det han masesinmessigt stoppade brefvet i cyndade på med så snabba hållit jemna steg med hoask i benen, hade all svågång efter hans. (Forts.) sin vestficka, och steg, att Sylvio, son nom och annars var righet att rezlera si