Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1848, sida 3

-Åh, som en herre. Rock och byx xor af kläde, rund hatt och stora stöflor..... Men — fortfor Anton — man är visst i ängslan för mig derhemma, ty jag har icke rört mig ur stället (han visade härvid på den bergstopp, hvarifrån han gifvit signalen) alltsedan denne herre ställde mig der på utpost, såsom han sade. Sade han: ställa på utpost!y Ja, herr Bastien.... God afton, herr Bastienl Vänta ett ögonblick! jag vill belöna dig, jag också... Se der, — och, öppnande sin jagtväska, gaf honom Bastien tvenne stycken villebråd, — bär det hem till mor din. Tackar ödmjukast! sade barnet, hoppande af glädje, och försvann bland klipporna. ktt ovanligt raskt barn för sin ålder och tillgifvet mig med kropp och själ! sade Bastien sättande sig i marsch och följande gossen med sina blickar. För öfrigt älska och värdera mig alla här i nejden. Jag hade längesedan varit knipen, om man icke i förväg hade underrättat mig om de snaror, herrar gendarmer utlagt för mig; och jag tror nästan, att grufarbetarne och vedhuggarne skulle ställa sig på min sida, om man någongång ville skrida till öppet våld emot mig.... Men hvem har kunnat skrifva detta bref? jag måste lisa det. Sägande detta, bröt Bastien sigillet och öppnade brefvet. Trötta at klittrandet slogo de sig