Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1848, sida 3

EAOTTCSPOndCens. Stockholm den Il:te Dec. Tulltaxan är afgjord i förra veckans konseljer, men berättelserna äro ännu otillförlitliga angående flera vigtiga delar af densamma. Det säges, att förbudssystemet är i de flesta fall frångånget, men att likväl några interessen lyckats, att ännu få det för sig bibehållet. Det närmare härom hoppas jag kunna i veckans slut meddela. Imellertid är föga vunnet med de höga skyddstullar, hvilka man stadgat, för att göra öÖfvergången från förbud till fri införsel mot tull. Hela skillnaden är, att tullförsnillaren får dela vinsten med lurendrejaren. För folket, som behöfver varan för sin förbrukning, blir resultatet ändock det onaturligt höga priset — men hvad bryr man sig derom? Icke vill man begripa, att det just är dessa höga inhemska pris, som utgöra de största hindren för vår egen möjlighet att producera mera och i vissa delar af vår tillverkning tifla med utlänningen. Dessa erkända sanningar betyda ingenting för våra statsmän i kommerse-kollegium och tullen, m. sl. Dock hvad är det värdt, att under nuvarande förhållanden tala om dessa saker, hvilka så ofta och så fullständigt blifvit af tidningspressen framhållna och utredda, utan all verkan. Så länge ståndsrepresentationen finnes, skall det alltid lyckas de enskilte interessena att, på det allmännas bekostnad, förskaffa sig fördelar, och vår regering skall aldrig, under dylika omständigheter, besluta sig till de afgörande steg, som endast kunde göra slut på förbistringen inom vår handels-och tull-lagstiftning. Äfven i denna angelägenhet återkommer man alltså till den stora frågan om national-representationens ombildning; och detta utvisar, att ehuru det kan synas öfverdrifvet och uttråkande att ständigt vidröra den, är sådant snart sagdt en pligt för en hvar, som vill gagna vårt offentliga lif och verka för en bättre framtid. Man finner äfven nödvändigheten häraf, i de vacklande be