Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1847, sida 2

till rotvexter och äro af stor nytta, ej allenast för kökets utan äfven för ladugårdens behol. Af förstnämnde slaget, hvarom jag bär endast vill tala, finnes flera varieteter, bvaribland jag blott vill nämna den nu i England och Tyskland så mycket odlade och till foder använde Riesen Stelkrube såsom bäst passande för åkern. Denna varietet gilver, rigtigt odlad, rötter, som uppgå till en vigt af 22 pr styeke och lemna vanligen 300 st. på tunnelandet. kålroten fordrar en med kraftig gödsel väl upplöst lerjord, som sällan kan blifva för fet; dock får jorden, der kälrötter skola planteras, icke vara nygödd (denna regel gäller i allmänhet för alla rotvexter) emedan roten derigenom får en mindre behaglig smak och blir ofta missbildad och otät. Till kalrotsodlingen bör jorden behandlas på följande sätt, förutsatt, att den är väl utdikad och fri från syra: I slutet af September utköres gödseln på den jord, som åmnas till kålrotsodling samt utsprides och sönderdelas så väl som möjligt. Derester nedplöjes den 9 tum djupt i ordentliga tegar, bvars tiltor läggas i 45 graders vinkel och hvarje teg göres endast 5 alnar bred med väl upprensade vattenfåror. På detta sätt ligger jorden sri srån vatten, hvarigenom jäåsningsprocessen hos gödseln betydligt befordras. När jorden påföljande vår blir brukningstorr, det vill säga, lefvande, nedbarfvas tegarue med en god kamharf, eller, i brist deraf, med en vanlig jernpinneharf, hvarefter jorden blir liggande tills de annuela ogräsfröna uppkommit, då jörden åter plojes till 40 tums djup, barfvas väl och lemnas sedan orörd till säningstiden, som vanligen inträffar i slutet af Maj eller början af Juni. Vid denna tid exlirperas jorden, eller ock skarpharsvas den med en god klosharf eller krokpinnehars på det de senare uppkomna ogråsplantorna må väl uppryckas. Ilårester uppdrillas jorden i kammar, till en alas afständ ifrån hvarandra. Sedan denna drillplöjning blilvit verkställd, måste en vält öfvergå kammarne, för alt jemna dem och så tilltrycka jorden, alt inga ihaligheter deri finnes. Sedermera utsas fröna på dessa kammar, ungefär 2:ne st. på tunnelandet, hvarester välten ytterligare mistoolvergå kammarne, för att nedtrycka fröna, hvilka icke böra korama djupt i jorden. Om denna såning verkställes vid en tidpunkt, då säkra tecken till regn förefinnes, är detta af mycken vigt; ty faller regn en eller två dagar elter såningen, så kan kälrotsodlingen anses lyckad, emedan plantorna derigenom blifva starka och emotstå såvål deras värsta fiender: loppmaskarne, som våderlekens inflytande. Ett sätt, som allmänt brukas i trädgårdarna och som i stort användes både i Danmark, på mänga ställen i England och Amerika, der kålrotsodlingen bedrisves i ordentligt vexelbruk, är, att i början af April utså kålrotsströet i plantsängar och sedan i medlet al Juni, utplantera plantorne på de förut beskrilne kammarno 34 aln ifrån hvarandra. Detta förfaringssätt är visserligen mera mödosamt, men också mera tillförlitligt, — dock är utplanteringsbesväret icke så betydligt som många föreställa sig, bälst som det kan verkställas af fruntimmer och 10 a 12 års gamla barn, då sådana så ordentlig undervisning i dessa förrättningar. Som det är af vigt, att för frösåningar alpassa en mulen dag med tecken till regn, så är det än mera af vigt, alt detta iakttages i aflseende — — — — CV— -— , D