Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1847, sida 2

— ————— — — — — ——ö — derpå med stark stämma: Patrull sorbi!, för att det skulle låta som om patrullen förorsakat bullret. Argamakow klappade nu sakta på dörren. Kammartjenaren frågade inifrån: flvem är der? Den förre nämnde sitt namn och tillfogade att han kom för att aslemna sin rapport. Svaret blef, all detta icke kunde ske om midnatt. — vad pratar ni om midnalt? ropade adjutanten. Klockan är 6 på morgonen; släpp mig in till kejsaren, eller frukta hans vrede. Kammartjenaren förlorade konsepterna vid denna hotelse och öppnade. Hastigt inträngde 8 personer med blottade värjor i händerna. Han korsade sig, förstummades af förskräckelse och smög sig undan i en vrå. En af hussarerne ville ställa sig till molvärn, men blef bakifrån nedhuggen. Alt detta hade skett på ett ögonblick. henningsen och Subow trädde nu in i kejsarens sängkammare. Subow ilade till sängen, men fann den tom, och utropade: Gud! han har undkommit oss! Men Benningsen, som var kallblodigare, genomletade hela rummet och upptäckte honom äntligen, ihopkrupen bakom en sängskärm. Han närmade sig honom, saluterade med sin värja och sade med sakta röst: Sire! ni är vår fånge ! Han tillade, alt intet ondt skulle honom vederfaras, om han icke gjorde något motstånd. Paul förblef tyst. Det svaga skenet af en nattlampa, som upplyste rummet, tillät att läsa skräck och förvirring i hans drag. Benningsen, utan alt förlora ett ögonblick, undersökte alla utgångar. En dörr förde till kejsarinnans rum, en annan till garderoben, två andra till två kabinetter, i hvilka de Petersburgska garnisonsregementernes sanor voro förvarade jemte en mängd värjor, tillhörige de i arrest skickade ofsicerarnk. Medan Benningsen stängde alla dessa dörrar och stoppade nycklarne i sin ficka, upprepade Subow för kejsaren på ryska: Sire! ni är vår jange! — Hvad, fånge ? svarade Paul. Ett ögonblick efteråt utropade han: Hvad har jag gjort er? — Åi har i 4 år tyranniserat oss! sade en