Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1847, sida 2

—— —2ä4x7t ——C— — af de sammansvurne, det måste taga ett slut. Kejsaren bade sin nattmössa på och kring skuldrorna hade han kastat en nattrock. Han stod utan strumpor och skor framsör de sammansvurne, som, med dragna värjor i handen och hattarne på hufvudet, omringade honom. Om Paul ännu haft någon själsnärvaro i behåll, så skulle det varit lält för honom att undkomma genom en under hans säng befintlig sallucka eller taga sin tillflykt till kejsarinnans rum. Men fruktan hade till den grad förvirrat honom, att hau vid första larmet blott tänkte på att springa vr sin säng och gömma sig. Medan nu de sammansvurne sökte att bemäktiga sig czarens person, hördes ett buller utanför. Subow skyndade till Alexanders rum, som befunno sig under hans faders, kejsarens. De begge storfurstarne Alexander och Konstantin voro jemte sina gemåler i den pinsammaste belägenhet. De underrättelser. Subow medförde, Ökade, i stället för att minska, deras oro. Imellerlid hade Benningsen med några sammansvurne stannat quar i kejsarens rum. Han befann sig uli en ögonskenlig förlägenhet, som säkerligen skulle ytterligare ökass, om Paul saltat sin bredvid hängande värja och försökt att försvara sig. Men czaren förblet orörlig, oberäknadt att tid efter annan liksom en seberrysning ofverslög honom. Plötsligen störtade flere af de sammansvurne i rusigt tillstånd in i rummet, der denna scen föregick: Furst Taschwil. generalmajor vid artilleriet, kort tillförene afskedad ur tjensien, sprang skummande af raseri fram emot czaren, slog honom med ett förfärligt knytnäsveslag till golfvet och stötte tillika omkull lampan och sängskärmen. Fortsätiningen af denna tragedi tilldrog sig i det tjockaste morker. Benningsen, troende, att Panl sökte att undfly eller försvara sig, ropade till honom : ?För Guds skull, Sire! Tänk icke på att undkomma oss. Ert lif är i vårt våld. Ni är förlorad, om ni gör det ringaste motstånd. På samma gång hörde man