Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1847, sida 2

Ci Å T HLI E E O le G. Sistliane Tisdags afton uppfördes å härvarande theater af nya theaterns i Stockholm skådespelarepersonal, som ännu sortlar att bär gilva representationer, ebröstkaramellernap, eller amin hustrus samiljo, lustspel med sång i 3 akter, af Johan Jolin. Af samma författare hafva bär under denna sejour äfven blilvit gilna cen komedio och omåäster Smitho, eller aaristokrater äro vi allap, den förra pjesen tvenne och den sednare trenne gånger. I Axel Wapenskölds och Kolmodins roller uppträdde författaren sjelf. Äfven aåsarbror Gabrielo, en bearbetning af herr Jolin efter ett franskt original, bar bär blifvit uppförd, och titelrollen deri ätergilven af bearbetaren i egen person. -Såsomm. författare var herr Jolin från en sordelaktig sida oss redan bekant genom sina utgifna arbeten. aEn komedio hade tillochmed redan i fjol här blifvit gilven och vunnit bifall, ehuru man med dubbelt interesse såg densamma återupplöras under författarens egna auspicier. bet älerstod således att göra herr J:s bekantskap såsom skådespelare, och de i detta hänseende hysta förhoppningarne blefvo, om icke olverträssade, fullkomligt uppfyllda. Herr J. har företrädesvis valt den komiska genren ochi den excellerar han onekligen. Hvad anlag och en brinnande lust förmå, det visade ban på ett eklalant sält uti vissa partier af Axel Wapenskölds roll (den druckne matrosen, den gamla aktrisen och skjutsbonden); såsom åsarbror Gabrielo, och såsom den till sitt yttre så lojlige, men i själ och hjerta så gode och hederlige gesällen kolmodin, i hviika roller mången i konsten fulländad skådespelare ej skulle gjort sin sak bältre. Äfven såsom försaltare är det bumoristiska hans starkaste sida, men att han ock i det rent allvarsamma icke är, såsom man säger, bortbytt, det se vi i amåster Smitbo, en skapelse, som, hvad: man än emot densamma må hafva att anmärka, likväl alltid kommer