Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1847, sida 2

der högst 28 dygn, det aldrabilligaste kosthål! or den fattige, äfven om dranken kostar, såsom i år på vissa Ä all, 48 sk, bko sån. Drankproducent oci menniskovän blifva nu ord af lika bemärkelse. kärlekens art är att gifva, icke att laga; att duka bordet åt andra, icke alt äta sjell. llan lefver af att mätta och fågna andra, och rätterna, han nu uppdukar åt den hungrige och lörstige, är bränvin och drank, giftet i ett kärl och det från gilt i möjligaste Wålta renade (kopparergen tages icke i beråkniug) i i det andra, och låter sedan säslörnå anda efter smak. Hvad upplysning är en herrlig sak! Under den råa fornliden kände man icke ens till namnet denna finare matlagningskonst , utan åt bröd af mjölet, som det var, utan löregången reningsprocess i mäskkaret. Vi tycka oss se glädjelårarne glänsa i ögonen hos våra menniskovänner, drankfabrikörerne, vid föregtällningen af buru deras arbetare med bustrur och barn ligga på knä kring drankhoarne och slåss med svinen om sista droppan. Ålven personlighetsprincipen, iden om menniskans värde, tidens älshlingsbarn, utvecklas hos desse magnater på ett förvånande sätt. I tanken: drank duger till bröd, n. b. icke för Herrar, men för tjenaren, äro de fattiga af sina rikare syskon upptagne till nästan lika rang och värdighet med svinen, väl icke såsom skulle den rike egna lika värd och omtanka åt de förra, som åt de sednare — detta vore för mycket begärdt — men den fattige möts af ett råd och en fingervisning åt drankhoen, dit han kan gå oeb för bästa pris släcka sin bunger med hvad djuren tilläfventyrs lemnat. Mig rinner i hågen hvad som tilldrog sig uti en stuga för något öfver 20 år sedan. I stugan bodde en man, som trädt i andra gihtet, för att få moder åt den moderlöse Petter, omkring 3 år gammal; modren lifvades af vär tids menniskokärlek och aktning för det menskliga hos styfsonen och lät honom dela bord och ho med stugugrisen. Gossen begagnade sked, och när det led mot slutet slog han grisen på trynet med denna, under det sadren småförnojd utropade: Pelle tar nog ut sin del.— Hvad man ända njuter, när man älskar! men Pelle dog. Grisen åt lifvet ur bonom, och vid obduktionen fanns halm och aska i barnets mage. Minne deticke skall gå på samma sätt i stort? llafva icke älven i år svinen vid sin ända ätit lifvet ur menniskorna vid hoens andra ända? Barnets föräldrar lagfördes, domdes till 28 dygns vatten och bröd och dogo båda inom året efter lilla Petters dod. Ännu lefver en rättfärdig Gud, som sagt: med samma milt, som J måten, skall eder ock mätet varda. O du moderna menskokärleh! hvad du myser vänligt! 0 du moder Svea, hvad du är öm mot dina yugre barn! Du gilver dem bränvin till sofvel och drank till brod. Och ändå vilja de utvandra ät Amerika. Man måtte der ål en tänka på.kycklingarne. (0. (l.) — — —— At oh EH Å ED Oh HP —