Article Image
ISiChard Cobdem ). I. Fribandels-idcen, såsom hvars krastige, outtrötiligt verksamme representant Richard Cobden har sramstätt, år väl icke ny, ty flertalet af det sisssorslutna och det innevarande ärhundradets tånkande statsekonomer bafva uppställt och erkänt theorien för densamma såsom den enda rigliga; men det är Cobdens förtjenst att praktiskt bafva infort den i statstifvet och i lagstillningen; att halva, i trots af djupt inrotade sordomar och i ständig kamp mot mäktiga interessen, gjort den populär i en stor stat; att halva öÖlverflyttat den från den lärdes studerkammate till det rörliga lifvet, från boken till solhlörsamlingarne och talarestotlen. Att nu gilva en sammanträngd olversigt af hans skiltesrika lelnad, torde utan tvifvel for många al vära läsare vara så mycket mera kärkommet, som de snart, vid hans förväntade ankomst hit till Sverige, cjelive få tillfälle att göra den store, men ansprakslose mannens personliga bekantskap. Den beromde hulvudmannen for den engelska Anti-corn-lawW-heague är en ättling af sill eget verk. Utgången från en af samfundets lägsta klasser, för att uppnå den böjd, på hvilken han nu befinner sig, framstår Richard Cobden säsom ett nytt bevis på den makt, som ligger i en med en krallig vilja förenad intelligens, på den makt, som bryter sig en bana öfverallt, tillochmed i England, hvarest mer ån annorstådes gåller Juvenalis bekanta ordspråk: aflaud facile emergunt, quorum virlutibus obslat, Res angusla domi. Uti Midhurst i gresskapet Sussex lefde i början af innevarande ärhundrade en fattig man med en talrik familj. Det var en yeoman, d v. s. en innehalvare af en mindre landtegendom, bvilken med egna händer odlade den jordtorsva, som han kallade sin. Denna klass af mindre jordegare, som fordom utgjorde kärnan af Englands befolkning, har nu nästan försvunnit, emedan det i en mindre skala idkade åkerbruket dels har varit tvunget att vika för den allt mer och mer owkring sig gripande manufaktu: verksamheten, dels icke har kunnat motstå den centraliscrande rörelse, som harakteriserar vår tid och som i England bar sammansosat tusende mindre jordegare till en enda stor sammanfattning af gods. Den yeoman, om hvilken vi här tale, dog, bortjagad Ifrån sin fädernehärd, och efterlemnade 9 eller 40 barn utan hem och utan stöd. Ett af dessa barn var Richard Cobden, född 1804. Sina första ungdomsär tillbragte han med att vakta får i nåheten af slottet GOGWood, tillbörigt hertigem at Richmond, en al protektionistpartiets nuvarande förnämste hufvudmän, hvilken säkerligen icke då anade, att den lilla bondgossen från Midhurst en gäng skulle i parlamentet uppträda mot honom och hans söner och bereda honom så manga bekymmersfulla stunder. Det är en villlarelse, när Leon Faucherisina as budier af E Jnglå adb yttrar, att Cobden, ehuru bondson, åtnjutit en ypperlig upplostran. Cobden har väl sjelf i en sednare tid tillegnat sig en förträfflig bildaing; men i sina harudomsoch ungdomsär har han icke erbållit någon annån, än den, som blilver en vanlig arbetares barn till del, d. v. s. att lära läsa rent samt något skrifva och räkna. Men då ban allaredan tidigt ådagalade ett lifligt sinne och en bestamd karakter, så kallade en af hans farbröder, hvilken: såsom kattunitryckare hade sorvärsvat sig en liten förmögenhet, honom till sig till London och använde honom i sin fabrik sasom commis. Efter nägra få ärs förlopp måste dock dennehans slägting ge upp staten, och den unge mannen stod saledes anyo ensam i verlden, utan att i ordets vidsträchtaste bemärkelse ega något annat än ett sundt förstånd och en frisk kropp.

2 september 1847, sida 1

Thumbnail