Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1847, sida 1

lägges fattigvårdsslyrelsen. På samma sått kan sockennämnden besörja de många prosesserna, hvilka annars komma att upptaga olligslyrelsens mesta tid. Det var en tid, då församlingens prester skulle göra allting; sedan kom en annan tid, då klockarne skulle utföra alla möjliga förs slag, som genomkoisade en riksdagsmans eller ministers hufvud. Nu bar man ändteligen hitlat på sockennämnden, att begagna som lastdragare. Ilvad betyder väl det, atfit lasset qvarleme nas på hallva vägen? Detta må nu bära si så länge det vill, men i hvarje fall bör sattigvårdsstyrelsens omsorg ensamt egnas de fattige, emedan intet annat bestyr förutsätter så mycket tålamod och ibärdighet och mindre kan konlrolleras än detta, Om äfven två år är mycket kort tid för att uträtta något varaktigt godt, så kan detla likvål bjelpas derigenom, att enskilta personer inom roten kraftigt understödja satltigföreståndaren och frivilligt eller efter öherenshommelde olvertaga den närmaste vården om de fattige, så alt på detta sätt hvarje borgare enz dast har 2—5 personer att vaka öfver, men härmed bör ban äfven sortsara, så länge ban eller de vistas inom roten. Fattigföreståndaren må äter utgöra en mellanhand mellan dessa frivilliga föreningar och sattigvårdsstyrelsen; hvars före det betyder mindre, att hvar befattning endast varar tvenne år. Genom en sådan organisation hade man, så vidt sockenförsörjningen kan medgisva det, närmat sig eu rationelt system. Då denna artikel redan blifvit alltför lång, måste vi härmed afsluta våra anmärkningar mot Riks:s Ständers förslag. Men det sogda torde tillräcklizen ädagalägga, alt om man äfven anlager samma princip för fattiglörsörjningen, som 1841 års ständer, likväl deras förslag bör sotalt omarbelas i alla dess väsendtligare delar. CROMA ONE EREENT ENSE TPTIATRTT LATA —