Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1847, sida 2

skilliga sörändringar. Flera redare vågrade dock alt underteckna detsamma i det skick det då erhöll. Petitionerne lyda som söljer: S. A. k.! Afsigten med den, för längre tid tillbaka, svenska fartyg beviljade lindring i tull vid införsel af varor från aflägsnare länder utom Europa, såsom Förenta staterna, Vestindien, Brasilien och Ostindien, bar ostridigt varit att uppmuntra, dels direkt utförsel af svenska produkter och dels skeppsrederierna inom riket, att bygga och utrusta fartyg af båttre beskaffenhet. Denna alsigt har väl till en del vunnits, samt stadgandet om lindring i afgifterne i väsendtlig mån bidragit alt förskaffa riket flere fartyg, som i godhet kunna jemföras med de bättre, tillhörande hvilken annan nation, som heldst, men antalet af sådana fartyg är ännu icke så betydligt, som detsamma kunde och borde vara, med afseende å landets rika tillgångar å alla för skeppsbyggeri ersorderliga sornödenheter. — Undertecknade, skeppsredare här i staden, utbedja sig derlöre i underdanigbet att få fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å de omständigheier, som vållat detta förbällande och å den åtgärd, som deremot torde kunna vidtagas. Uti de med utländ ska makter tid efter annan afslutade handelsoch sjosaristraklater har i allmänhet reciprocitetsprincipen blifvit stadgad, så att numera nästan de fleste europeiska nationers fartyg i våra hamnar atnjuta enahanda rättigbeter ocb endast erlägga enahanda afgilter, som våra egna fartyg. llarigenom har likväl ofta inträffat, att då i en utom Europa aflägsnare hamn, till exempel Brasilien, svenska fartyg varit att tillgå emot enabanda frakt, som utländska, för transport al varor, som, enligt order sran Sverige, skolat dit införas, våra fartyg, ehuru emot deras godhet samt befälets duglighet ej varit aut anmärka, icke foreträdesvis användts till sådana transporter, ulan nästan endast i det fall, att svenskt fartyg varit adresseradt till det handelshus, som sätt uppdrag utföra orderne, så att laddningar från vadana namnar införts till riket med fremmande nationers fartyg, till skada för vår fraktbandel. Att detta inträffat här på platsen, så alt laddningar al kolonialvaror ofta hitkommit uti utländska, särdeles danska fartyg, lärer icke kunna nekas. Tulljournalerne vitsorda detta sörhallande, hvilket maste inträffa, då hvarken varornas afsändare eller desammas emottagare är interesserad af, att för sådan transport använda svenska sartyg, enär de fleste uttändske i våra hamnar åtnjuta enahanda rättigheter, som väre egne. Härvid torde invändas, att ett motsatt sörhällande lika ofta torde ega rum, så all et svenskt fartyg lika väl som ett danskt lär i Brasilien kunna erhålla frakt, för olverlorande till Danmark af transatlantiska produkter, enar våra fartyg i Danmark äro privilegierade och stå i enabanda kathegori med de derstades inhemske. Detta kunde visserligen inträfla, om förhållandet i fråga om svenska och danska fartygs behandling i de begge nationernas hamnar, vore alldeles reciprokt; men da, enligt traktaten af den 30:de November 4826, danska lartyg ega att i svensk hamn behandlas, så väl vid inkommande som utgående, lika med svenska fartyg, i afseende på hamnumgålder samt hvarje annan afgilt, af hvad namn och beskafsenhet som