varor af ifrågavarande egenskap införas till riket för all användas till fartyg, hvilka för utländsk räkning å svenska skeppsvars byggas, eller såsom nya till utlänning försäljas, bör vid godsets ankomst derföre erlägga stadgade införselsafgifter, hvilka dock, vid det nybyggda fartygets utklarering, blifva, med afdrag al ett nederlags-rekognitions-afgiften motsvarande belopp, godsägaren restituerade, under förbindelse tör denne att ställa sig till efterrättelse de särskilte kontroller, som, i afseende på elfekternas användande för det uppgilua ändamålet och återutförseln deraf, kunna föreskrifvas. — Om än antagas kan, all detta stadgande, till förmån för utlänningar, är tillkommit, for att dymedelst uppmuntra dem, all härstädes bygga fartyg, torde likväl detta skäl, vid närware granskning, ej uthärda pröfning, eller beviljandet af enahanda rättighet ål inländske män motverka afsedda ändamålet. Den utlänning sålunda beviljade rättighet att få tulltritt införa skeppsinventarier, bar troligen tilldelats i en tid, då skeppsbyggeriet sor inländsk råkning icke bedrefs med den ifver, som nu äger rum, ty ett annat sorhallande har uppstätt och denna för riket synnerligen vigtiga näringsgren i betydlig mån forkofrats, så alt numera fartyg, till storre och mindre drägtighet, byggas å de fleste skeppsvarf inom riket, ehuru icke till den mängd, som vederborde, i fall bindren derlör undanröjdes. Da i allmånhet, säväl genom alimän lag som serskilte författningar i hvarjehanda fall, hvilket jemvål är med billighet ölverensstämmaade, svensk man tillgodonjuter större råttigheter och fördelar, än utländsk, står ostridigt aberopade stadgande till formån för den sednare i uppenbar strid med en eljest antagen, på goda skäl grundad princip. — Det synes besynnerligt och ej i någon matto förklarligt, att, om tvenne fartyg, tillhörande det ena svensk och det andra utländsk man, stå under byggaad a stapel vid svenskt skeppsvarf, det sednare skall kunna byggas och utrustas, eller i allo sullbordas för lägre pris, än det förra, ehuru förhållandet borde vara motsatt, hvaraf dock ovedersägligen soljer, att det utländsk man tillboriga sartyget, enär, med afseende å detsammas lägre kostnadssumma, såväl assurans som ränta derå minskas, kan antaga lägre frakt, än detafsvensk undersate byggda, och alltså mäste, frawför det sistnämnda, estersökas. For att undanrodja desså hinder sor sjöfartens förkolran och svenska handelsflottans tillvext, samt för att underlätta skeppsbyggeriet, få undertecknade, skeppsredare här i staden, alltså i djupaste underdanighet anhälla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder uppbälva ofvan omsormalte soreskrist i åberopade 2, angående skyldighet lor svensk undersate, att, vid införande af skeppsinventarier och skeppslornodenheter al hvad beskaffenhet som helst, ersorderlige för första uttustuingen af uvbyggde fartyg, erlägga tull, och att Eders Kongl. Maj:t alltsa lika nadigt täcktes bevilja tullfri ivförsel af dylika varor, eller för desammas bebandling utförda enahanda föreskrift, som för utlandske män, i lcaga härom, är stadgad, och torde det tillåtas oss, all underdanigst få sästa Eders Kongl. Maj:is nadiga Uuppmärksambet derä, alt bifall till vär underdaniga ansokning icke kan lägga hinder i vägen för utlänningar, att hädanefter, som hittills, å vara skeppsbvart bygga fartyg, eller tillskynda dem något intrang, enär de, vid uybyggnad af