Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1847, sida 1

dniiniinmmmmm a g s ?NwC — —r WWWA W ——c—t —— :RRA3 — ——— Grefve C. G, Löwemhielm och hans Hofmästare). Kämnersrättens dom i målet afsades den 51:ste Oktober 1845, och lyder sålunda: Dom, afsagd den 47:de November 4845. Af det emellan parterne i Wien den 4:ste December 4854 upprättade, i bestyrkt alskrilt företedda, kontrakt, hvarigenom käranden, som vid nämnde tid varit anstald i tjenst såsom bosmästare hos svaranden, till denne sistnämnde försäll sjuttioätta stycken oljefärgstaflor af åtskilliga äldre och nyare mästare, enligt åberopad specificerad förteckning, inhemtas, att viss köpeskilling å taslorne, eller bestämdt värde å desamma ej blifvit i köntraktet utsatt, men att deremot bland köpevilkoren stadgats, i tredje punkten, att svaranden till vederparten skulle betala, så länge denne lefde, en arlig lilsrånta af ett hundrade Floriner konventionsmynt, samt i sjerde punkten, alt, i händelse käranden skulle af svaranden ilrån dess tjenst uppsägas och skiljas, den i tredje punkten fastställda lifränta komme att förböjas till tre hundrade Floriner konventjonsmynt, som, i sådant fall, då ärligen till käranden, så länge han lefde, skulle af svaranden, eller hans arsvingar, i stället för förenämnde ett hundrade Floriner konventionsmynt utbetalas; och innefattar det, äfven i besannad asskrist, å kärande sidan inlemnade, af svaranden den 5:te September 4843 för käranden utfärdade, afskedsbevis, bland annat, att sedan käranden för besparda medel köpt egendom och bebösde ro och ledigbet, att sköta sin helsa, vore han från svarandens tjenst entledigad, med det tillägg af svaranden att, hans vålönsän agar följde käranden på den nya bana, ban val. Detta med hvad handlingarne i öfrigt innehålla, bar Kämnersrätten öfvervägat; och emedan berörde afskedsbevis, på bvilket käranden hufvudsakligen grundat sitt arspråk om utbekommande af den i fjerde pumten af kontraktet bestämda bögre lifräntan icte innefattar det svaranden uppsagt käranden från sin förenämnde tjenst, hvilket ej eller aniorledes å kärande sidan kunnat visas, men upställningen i beviset deremot föranleder till den slutsats, att käranden sjelf valt att lemna tjenste och på sådan grund derifrån blifvit entledigad, ör att, sedan han köpt egendom, i ro och ledigbet kunna sköta sin helsa; ett förbållande, som älven vinner styrka, genom de af svaranden unler rättegången ingilne utdrag af förd brefvexling emellan parterne, ty och då bär icke är fråga om utbekommande af den i tredje punkten af kontraktet bestämda lifränta, den svaranden der hvad käranden i Gä Forts. och slut från V:r 47.