Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1847, sida 1

ykustfarten, som hlifver en säker följd af dess slörre ylättnad och frihet.) Ålskilligt i dessa tankar synes vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet, då en förbältring af lotsarnes ställning är ett vilkor för deras dugligbet och shicklighet; men handelns och sjöfartens framgång beror tillika uppå, att de densamma pålagde kostnader och uppoffringar icke blifva nedtryckande. Det synes verkligen vara mindre välbetänkt att kasta bela bördan af en så vigtig allmän anstalt som lotsverket, på endast sjosarten. Det är ju för rikets ionebyggares gemensamma behof, som handeln, så väl med utlänningen, som längs kusterna, bedrifvas. Fördelarne af den större rörelsen, de billigare priserna, de förökade tillgångarne, bvilket allt blifver en följd af de afgifters minskning, som bandeln och sjöfarten nu allena få bära, delas ju af alla, längst in uti landet, liksom i de yttre delarne deraf. Hvarföre då icke låta en del af lotsunderhållet, det, som behöfves för att vidmakthålla tillsyn, besörja redogörelse och försäkra oss om en kunnig och erfaren personal, o. s. V., utgå från staten, och söka i öfrigt, på så billiga vilkor som möjligt, förena lotsarnes verksambet med sjöfartens trygghet, till deras och allas gemensamma fördel?