desamme ej blifvit i kontraktet utsatt, men alt deremot, bland köpevilkoren, stadgals, i tredje punkten, alt svaranden till vederparten skulle betala, så länge denne lefde, en årlig lilränta af Ett Hundrade Floriner kooventionsmynt, samt, i sjerde punkten, att, i händelse käranden skulle af svaranden från dess tjenst uppsågas, och skiljas, den i tredje punkten fastställda lifränta komme alt förhöjas till Tre hundrade Floriner konventionsmynt, som, i sådant fall, årligen skulle till käranden, så länge ban lefde, afsvaranden, eller hans arfvingar, utbetalas, i stället för forenämnde Est llundrade Floriner; och innesattade det, älven i besannad alskrist å kärandesidan inlemnade, af svaranden den 5:ie September 4843 för käranden utfärdade alskedsbevis, bland annat, alt, sedan käranden, för besparade medel, köpt egendom, och behölfde ro och ledighet att sköta sin hälsa, han vore från svarandens tjenst entledigad, med det tillägg af Svaranden, att hans vålonskningar följde kåranden på den nya bana, ban valt; och emedan berörde alskedsbevis, på bvilket käranden husvudsakligen grundat sitt anspråk om utbekommande af den i fjerde punkten af kontraktet bestämda högre lifräntan, icke innefattade, att svaranden uppsagt käranden från sin sorenämnde tjenst, bvilket ej eller annorledes å kärandesidan kunnat visas, men uppställningen i beviset deremot föranledde till den slutsats, alt käranden sjels valt att lemna tjensten, och på sådan grund derifrån blifvit entledigad, för att, sedan han köpt egendom, i ro och ledighet kunna sköta sin hälsa; ett förhållande, som åfven vunne styrka genom de af svaranden, under rättegången, ingilne utdrag af ford brelvexling parterne emellan; ty och då fråga icke vore om utbekommande af den i tredje punkten af kontraktet bestämda lifränta, den svaranden, efter hvad käranden i stämningsansokningen uppgifvit, icke vägrat utgifva, proltvade Kämnersrätten, om än, emot hvad visadt vore, den högre lifräntan varit beräknad att utgå såsom motsvarande ränta å det kapital, svaranden, genom taflesamlingen, kunde anses hafva emottagit, råttvist, oansedt hvad käranden andragit och sökt ådagalägga, i förmåga af 17:de kapitlet 33 2. rättegångsbalken, käromälet ogilla, med åläggande för käranden, att, jemlikt 2 f:sla kapitlet 3 2 samma balk, ersätta svaranden dess icke forteknade uppgifter å rättegången med Tio Riksdaler banko; hvaremot Käwnersråtten fann anledning icke hafva förekommit, att fälla käranden till ansvar för förmente kränkande och förnärmande framställningar emot svaranden ; varande häruti ändring sökt, hvarom skriltvexlats och tvistats, såsom bandlingarne och minnesbockerne visa: alsagd å Gotheborgs Radhus den 8:de Februari 41847. Då parterne forklarat, att de icke åstunda skriftlig berättelses utfärdande, och det muntliga förhör, hvarom käranden gjort förbehåll, ägt rum, möter ej binder för malets afgorande, som således nu af Rådhusrätten företages. Hvad i målet förekommit och handlingarne innehålla har Rådhusratten öfvervägat; och alldenstund parterne emellan ostridigt är, att käranden blifvit, på sätt företedda afskedsbeviset under den 5:te September 4843 innehåller, utur tjensten endtledigad, men ingendera af parterne kunnat lagligen ådagalägga å hvilkendera sidan uppsägningen skett, derom beviset icke eller något innebåller; så, och med afseende å sakens beskaffenhet, och enär sanning ej annorledes utletas kan; prolvar Rådbusrätten lagligt, med upphäfvande af kämnersråtteas dom, jemlikt 47:de kapitlet 50 2 rättegångsbalken, ålägga svaranden, Herr generallojtnanten, grefve Lowenhielm, alt med ed i målet sig värja, och alltså, der han gitter, betyga: datt han icke utur tjensten uppsagt käranden, sorre hofmåstaren Nordstrome; hvarester, och sedan sig visat, om svarandou, ä dag, som, för edgångens fullgörande, framdeles skall varda bestämd, eden gar eller deråt brister, Rådhusråuen vill i målet sig vidare laglikmåtigt utlata. Ut supra. knlighelen med den i Rädbusrättens archir förvarade originaldom, bestyrker Ex offieio 12 2 en