Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1847, sida 1

stämningsansökningen uppgilvit, icke vägrat utgifva, profvar kämversrätten, om än mot hvad bär är vordet visadt, den högre lilräntan varit beräknad att utgå, såsom motsvarande ränta å det kapital, svaranden, genom talvelsamlingen, kunde anses halva mottagit, rättvist, oansedt hvad käranden andragit och sökt ådagalägga, i sormågo af 17:de kap. 55 2 kätlegångsbalken, kåromalet ogilla; med åläggande sor käranden, alt, jemlikt 21:sta kap. 3 2 nämnde balk ersätta svaranden för dess ofortecknade utgister å rättegängen med tio R:dr banko; bvaremot Kämnersrätten finner anledning icke hafva förekommit, att fälla käranden till ausvar för formente kränkande och sornärmande framställningar mot svaranden. Ut supra. På kämnersrättens vägnar: Joh. Dav. Hvitfeldt. P. A. Gabrielsson. Emot denna dom vädjade kärande parten till Rädbusråtten, som den 8:de Februari innevarande är afsade soljande dom i målet: Radbusrättens dom uti ett från stadens kämnersrått vådjadt mal, emellan sorre hosmästaren J. P. Nordström, kärande, samt Herr generallöjtnanten och landsholdingen med mera, grefve Carl G. Löwenhielm, svarande, angående kärandens till kämnersrätten uttagne stämning, med pästående, att, som på sält eti emellan parterne den Å:ste December 4834 upprättadt, på Svenska och Tyska språken författadt kontrakt näarmare inneholle, käranden samma dag till svaranden forsält Sjuttioatta stycken diverse oljesärgstaslor, hvilka i värde uppskattats till omkring Fem Tusende Riksdaler svenskt banko, emot Tre Hundrade Floriner konventionsmynt första äret elter försäljnipgen, och sedermera Ett Hundrade Floriners ärlig lifränta, så länge käravden lesde och vistades i svarandens tjenst, hvarsorutan i kontraktets sjerde punkt stadgades, att, i händelse käranden blesve skiljd från tjensten, lilråntan skulle förhöjas till Tre Hundrade Floriner, att ärligen af svaranden, eller dess arlvingar, till käranden utbetalas, och detta sednare fall inträffat den 3:te September 4845, på sätt svarandens samma dag för käranden utsärdade afskedsbetyg vitsordade, samt, då kontraktets ordalydelse vore bestämd, så att käranden förväntat, att svaranden, utan lagens biträde, skolat utgöra lifråntan, efter sistnämnde dag, med den förhöjda summan, eller Tre Hundrade Floriner årligen, helst desse i sjelfva verket utgjorde endast laglig ränta på det kapital, svaranden, genom taflesamlingen, fått af käranden emottaga, och denne sednare dessutom, under åtta ärs tid, åtnöjt sig med omkring två procent å beloppet; men svaranden icke destomindre, oakladt kärandens flere gånger framställde erinringar om utbekommande af sin lagliga rätt, vägrat lifräntans utgörande, efter den 5:te September 4845, till hogre belopp, än för de föregående ären, eller med Ett Hundrade Floriner, det måtte svaranden åläggas till käranden genast ulgisva återstoden af den förfallna bögre lilräntan, från sistnämnda dag till den 51:ste December 4844, utgörande, enligt upprältad räkning och gällande kurs, efter Sextio skillingar för Florinen, Tre Hundrade Fyra Riksdaler 33 skillingar banko, jemte ränta från förfallodagen, och ersätta råttegångskostnaden; hvarjemte kåranden yrkat, att, på grund af koniraktets ordalydelse, svaranden förklarades skyldig, alt framgent, årligen, till käranden utbetala den hogre lifräntan, eller Tre Hundrade Floriner; uti hvilket mål Kämnersrätten afsagt dom den 7:de November 4845 och sig utlåtit: alt af det emellan parterne i Wien den 4:ste December 4834 upprättade, i vestyrkt afskrift företedda kontrakt, hvarigenom käranden, som vid nämnde tid varit anställd i tjenst, såsowm hofmästare, hos svaranden, till denne sistnämnde sörsält Sjuttioåtta stycken oljefärgstaflor af åtskillige äldre och nyare mästare, enligt åberopad specificerad förtekning, inhämtades, att viss känecskilline 8 taflarne eller bestämdt värde 3 — — —— — — — — —— —7——77———6——————— —— ———— nm mon rn EO o0o-— — 2q-i.