Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1846, sida 1

0JHehhnn ————————— — : — —— — — — och jag att servera, nog singe han dem. tins kladan kröp honom ur skinnet: det skulle bli rutt i hvart slag som sig bör, och hasselportionen — det svarar jag för — ej skulle gå honom ur minnet. Men rällvisan har ej numera sin gång, fräckt rumlar han om med stt olaga fång, ty nog hjelp er satan de sina; och jag, som är ärlig, får intill min död hushålla om dagen med två marker bröd, och surra för resten som bira. H. ? Prohibitisterne. kör att sabrihörerna målte I ro så spisa sin tryffel på silfver och. bo i slenhus, som tornet i Babel, och kräsliga lefva och sväfva ut vidt, får icke en stentallrik införas tritt; hvar sockerbit är konsiska bel. Blott för de hög mög ende herrarues skull belägges det utländska klädet med tull, beskaltas den svenska nationen; och ändå förmå de ej, om det behöfs, ens väfva en lapp af ett fikonalöfs utsträckning. per år, på personen. Patronernes fosterlandskänsla är skön — och skydde dem Gud! min upprigtiga bön. Hvad angår det stegrade priset; så har den, som köpa ej mäktar, ju rätt i linnkläder? bli, eller ock rätt och slätt gå naken, som i pasadiset. Ati konstfliten här nålt sin högsta potens kan lätt deduceras till full evidens,