Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1846, sida 1

)g Jäaä —— 2 .———— —— (F—42 ter om gemensamhet af det goda och onda; kommer derifrån till fördrag, ty fördragsamhet är en hufvudpunkt i kärleken: Med synnerlig omständighet behandlar han fullmakten d. å. den fulla makten; som mån förvärfvar öfver det älskade föremålet. berester följer i bans lagbok en afhandling om befästandet af kärleksrättigheterna och sorbindlighoterna. Förändringar känner han obetydligt till, och likaså jemförelser, ty vanligen finna vi objektet för vår kärlek alldeles ojemförligt. Anduigen slutar han med häfden; och härvid är den satsen, att gammal kärlek rostar icke den grundsats, hvarur han härleder alla de andra. Kärlekens rättegångsordning låter oss slulligen anställa en djupt kånd klagan, samt låter de vanliga bevisen vara gällande. Såsom det förnämsta förklarär ban naturligtvis öfverenskommelsen, samt såsom lika vigtiga de skriftliga urkunderna. Bevisning genom ed har kommit nägot i misscredit, och ögonvittnen förkastas alldeles, ty den sanna kärleken flyr byarje vittne. En blick i rättau tid gäller såsom ett halft bevis, och handtryckningen inträder ofta såsom ed. berester visas oss, huruvida det qvinliga hjertat är ett säkert hypothek, när man befinner sig deri wi prioritet, huru länge man kan vara en creditor på qvinlig dygd, samt hvilka ledsamma foljder det har med sig, när skönheten gör en allmän concours. — kortligen, kärlekens rättegångsordning haller jemna steg med vår, och skiljer sig derilran väsendtligen endast derigenom, att i kärleksmålen uppskof icke spelar någon röle. Man appellerar fill medlidandet och öfverlåter i sista instancen domen åt den allsmäktiga tiden. Glädje och sorg, lust och smärta utgöra rättegångsomkostnaderna, och med sen ånger betala vi alltför ofta lösen för det förmenta gunstiga utslaget. Ja, det är lätt möjligt, att segraren uti striden kunde hafva icke så liten lust att inlemna ett nullisetsbesvär emot hela förfarandet. (Sk. C.)