Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1846, sida 1

— ——— ——— ——— Ev annan gång kan du måhända ännu bättre framställa dig sjelf såsom exempel och säga till den olycklige: ?Du bortvånder dina ögon frän dina barn! Vet du då hvad jag känner, då jag betraktar dem? Nå väll Hör, jag har också baft barn! Men det ena efter det andra är mig srånrycht; det ena efter det andra har dött i mina armär. Hvartill gagnar mig den rikedom, som återstär mig? Allt hopp, all glädje är borta från mina älderdomsdagar — — — kasta en blick på dessa oskyldiga varelser, för hvilka ännu finnes en främtid, och upphör att anklaga himmelen; fatta mod! Vakns tll nyti lif, och du skall i din torstighet vara lyckligare än jag ! Stundom torde du åter vid uppmaningen wvll dygd kunna bemta det kraftigaste beviset ur din egen ersarenhet och säga till den sallne: Du anser för omöjligt att segra öfver dig sjelf, och åter blifva en rätskaffens man; nå väl; bör mig! Jag har i min ungdom länge varlt bänrförd af passionernas stormar; jag bar likasom du en längre tid varit deras slaf; jag har begätt många felsteg; men slutligen bar jag lyssnat till sanningens och pligtens röst; jag har varit villrådig, jag bar kämpat mängen hård strid; men jag har afhastat träldomsoket, och njuter nu frukterna af min seger. Mod, mod! Det beror på dig sjelf att återvända till dysden, att blilva bältre än jag! Sr RNA NY —