Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1846, sida 1

INSÄND H) Svenskmanna rätt till Ärf. (Arfsan språk efter Jonas Alström på Demerary i Södra Amerika.) Då, såsom bekant är, inga af statens tjenstemän ega så betydliga aflöningar, som våra utrikes vistande diplomater, och då deras embetsåligganden, så, som de vanligen uppfattas; deremot hvarken kunna anses trägna eller mångsidiga, synes det icke för mycket begärdt, att de äfven använde sina omsorger till bevakandet och befordrandet af sina landsmäns rätt; i de ofta ) Redaltionen har, efter tågen del af åtskilliga med nedanstående arssangelagenhet sammanhang egande bestyrkta handlingar; ansett sig böra lemna rum i tidningen för ofvanstående insända artikels Det har nemligen visat sig, att sedan en diplomatisk embetsman sjelf föreslagit alt uppträda såsom fullmäktig för svenska arftagare utomlands; samt på denna grund emottagit en; af honom sjelf dikterad fullmakt; men å hvilken endast vidlagande af lagliga åigärder för arfrels utfordrande och lyftning förutsättas, och ingalunda rättighet for honom, eller den han vidare å sma vägnar uppdrager alt handla, att afstå laglig arfsrät eller ingå särskild förlikning, som kunde minska arflagarnes andel, han likväl, efter alt dess sub. stilut ingått i dylika icke förutsatta afhandlingar, undandrager sig den redovisning och det ansvar för principalen, som hvarje fullmåktij enligt lag åligger; och vill göra gällande den princip, att han endast såsom diplomatisk person åtagit sig att besörja fullmaktens trunsporterande. Detla är således en principfråga, som i sig sjelf förtjenar ätt osfenlligt pröfvas, äfven om ej här iillika det förhållandet egt rum, alt en moralisk förbindelse var förhanden att vårda sig noga om arfringarnes rätt, då denne fullmäktig sjelf ifrån början, såsom anledning till siti erbjudande att Ätaga sig saken, visat sig känna, at ett svekfullt försök at skhada arfvingarne var å färde. Vi införe derföre har ofvanstående uypsats och handlinlingar; öfverlygade att enhvar skall deraf finna, huru viglihgt det är, alt våra landsmän handla med försigtighet; då fråga är om att å utlandska orter bevaka och utbekomma arf, genom så kallad medverkan på diplomatisk vågeni.