Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1846, sida 1

De sattigus moraliska förbätutring). Dperjemte finnes en tredje klass, som innesattar det största antalet, och utgöres af dem, som svälva emellan dygden och lasten; hvilkas tan: kar åro uteslutande upptagna af lifsvets behof; som icke gjort sig någon reda för hvad hvarken dygd eller last vill säga, och således ännu icke vaknat till något moraliskt lif. Detta sedliga lif ät den uppenbarelse, vi äro kallade att meddela dem; hos denna varelse, som lik djuret lefver, rör sig och lider, ligger gömd en annan högre varelse, som slumrar, en varelse mäktig af högre känslor och odödliga tankar; denna varelse böra vi kalla till lif och sätta i besittning af hans förmögenheter. Framfor allt böra vi icke lemna ur sigte den olseklige, som står under vårt förmynderskap, då ban befinnes i någon sådan brytning, som gör hans belägenhet ännu svårare, och då hans lynne kan blifva stämdt för våldsamma beslut. Vakom öfver honom, då han hotas af sortvislaas stormar, då han mahända känner sig srestad att sluta sitt qvalfulla lill Du insinner dig och upptäcker hans själstillstånd i hans vilda och förvirrade blick; han vill icke lyssna till dina ord; han stöter dig tillbaka; men du liter likväl icke afvisa dig; du begagnar dig af någon omständighet, som kan gora intryck på den olyckliges sinne; ett liktåg, t. ex. går förbi: Se; säger du, denna likhista; den innesluter den förgänaliga delen af en ung, rik och älskvärd maka; oförmodadt träffades hon af en valdsam sjukdom; hon har lidit de rysligaste plågor: Bakom hennes kista ser du hennes tröstlöse man; han säger såsom du, men med ännu större skäl, att han icke kan öfverlefva sin olycka. Vakna derföre ur din villsarelse! Du är ieke ensam olychlig på denna jord! Djupare än hos dig hafva lidandets sråtande sår inträngt just hos den; hvars skenbara lycka du afundas! ) Fortsättning och slut från N:o 210: